Tareq firar jul med tre religioner

På julafton ska kocken och författaren Tareq Taylor vara julvärd i SVT. Vi har läst att han började gråta när han fick frågan och för den som har arbetat med Tareq och sett honom bakom kulisserna är det inte förvånande. Den känslosamhet och värme som svenska folket har fått se i rutan i till exempel Den stora matresan ­genomsyrar hela hans liv. Ett skratt eller ett leende ligger ofta nära.

– Ibland nyper jag mig i armen för att kolla att allt det som händer mig är verkligt. Man får inte ta sin situation för given, säger Tareq Taylor.

Vi pratar om advent, då vi båda älskar att frossa i sötsaker trots att det egentligen är kyrkans fastetid.

– För mig är fasta att komma ihåg att alla inte får äta sig mätta. Man kan skänka ekonomiskt om man kan, men man kan alltid skänka vänlighet och möta den person man träffar med ett handslag, om det inte var pandemi förstås.

För Tareq och hans familj är advent en tid för förberedelse när man är hemma tillsammans. Gärna med glögg och pepparkakor och lugn skön musik.  

Han återkommer ofta till hur möten med andra, familj, vänner ­eller okända, är det allra viktigaste.

– För mig har religionen bidragit, det handlar om att komma samman, säger Tareq Taylor och beskriver det som att han befinner sig i ett landskap med tre religioner:

– Min pappa är muslim, mina morföräldrar var kristna och min mamma har konverterat till ­judendomen. Alla tre religioner ­talar om vördnad för Gud, kärlek och en förståelse för att det finns något som är större än oss själva. Det har jag med mig även om jag själv inte har hittat en religion.

– Det har gett mig vägledning och en riktning i livet och att när livet blir svårt behöver jag vända mig till någon annan eller något annat.

Även kyrkans roll ser han som att det handlar om möten och att kyrkan är självklar i juletid.

– Kanske är det då den är som tydligast. Sverige är ju ett av de mest sekulariserade länderna, men vid julen går vi dit. Kyrkan påminner oss om att det är en tid för att samlas spirituellt i kärlek. Det är alltid kyrkans uppgift.

I Tareq Taylors familj firas julen på två olika dagar. Först en mindre julafton. Sedan den stora festen.

– Förut var den alltid på juldagen eftersom mina morföräldrar kom från England. Men nu när de är borta och min bror och jag har tagit över, så har vi flyttat det till annandagen. Vi behöver en dags paus.

Julmaten han längtar mest efter är kalkon. Han minns sin morfar som stod redo med kalkon­en på juldagen.

– Och christmas pudding. Även om man bara orkar äta en liten liten bit.

Sin roll som julvärd vill han se som ett varmt och vänligt sällskap antingen man sitter ensam, med familj eller med människor man inte känner.

– Men jag vill också få till ett skratt. Det tycker jag är viktigt, säger Tareq Taylor.

Intervjun med Tareq Taylor görs via telefon medan han är på väg till nästa intervju. Det finns inte många pauser. Men vid påståendet att det inte skulle finnas någon tid för eftertanke protesterar han.

– Det hinner jag med. Det kan ske dagligen, jag behöver inte ta ledigt för det, för mig sker det löpande. När jag sitter i bilen eller när jag har fått vara med om något spännande och tar ett steg till­baka och tänker: Det här får jag vara med om, säger Tareq Taylor.

I sitt sommarprogram 2021 berättade Tareq Taylor om sin barndom och om jularna med mormor och morfar. Men också om en svår skoltid med mobbning. Trots att det var svårt bestämde han sig för att förlåta. Men det tog lite tid.

– Jag var köksmästare på en restaurang och blev chef över gamla mobbare. En av dem var allergisk mot lök och den andre ville vara ledig. Då bubblade det upp i mig: Nu ska ni få igen. Så den ene fick skala en säck lök och den andre fick inte ledigt. Men det gick två dagar: Hur känns detta? Det gav mig ingen tillfredsställelse att inte ge förlåtelse. Sen blev vi kollegor i stället. Jag tror att för­låtelse finns i oss alla.

– Jag kan inte rädda världen, men nåt kan jag göra. Det är min värdegrund.

Agneta Stefansson
sandaren@sandaren.se