Expressens krönikör Britta Svensson har exempelvis knäppt händerna för första gången sedan barndomen och ”sett Gud”.

Aftonbladets USA-korrespondent Per Bjurman förvånas över hur han formulerar orden ”Gud hjälpe oss” i sin spalt från New York och konstaterar att det ”inte finns några ateister i skyttegravarna”. 

I Alex och Sigges podcast avundas man de kristnas avslappnade inställning till krisen och var och varannan tidning rapporterar om sakernas tillstånd i form av ”bibliska mått”.

Kyrkorna gläds med skribenterna, och kristen media rapporterar gärna om kollegornas uppvaknande inför människans evighetslängtan.

Men samtidigt blir det smärtsamt tydligt - svensk kristenhet leder inte längre samtalet om Gud, och hur ser krisplanen egentligen ut för att fånga upp alla frågor om Gud från en kyrkoovan allmänhet?

”Skörden är stor, men arbetarna är få”, står det skrivet. Och arbetarna som finns - har de fått kunskap nog för att veta vad som väntar på fältet?