Tänk att den blomstertid som just kommit för Sveriges längtande skolbarn, också kan vara den värsta tiden på hela året.

I fjol hade BRIS, Barnens rätt i samhället, över 4300 kontakter med barn som tappat sin kanske enda starka lina till vuxenvärlden, personalen på skolan, och utlämnats åt sommarmånadernas kamp mot ett uselt mående.

”Jag har inte berättat om hur dåligt jag mår för någon och jag skulle vilja gå till kuratorn men nu är det ju sommarlov.”, citeras ett barn på organisationens hemsida.

Att barn isoleras och lämnas ensamma under sommarlovet är ett faktum som belysts allt mer de senaste åren, men som är svårt att komma tillrätta med, eftersom det oftast inte finns några självklara nät i barnens närhet som fångar upp dem.

Skolpersonalen har sommarledighet och fritidsgårdarna räcker inte till vare sig resurs eller kanske för den delen kompetensmässigt. I den mån gårdarna nu överhuvudtaget finns kvar.

I det mest citerade Jesus möter barn-citatet vill folk komma fram till honom för att han ska röra vid dem. Troligen för att de ska välsignas, säkert också för helande och upprättelse.

Vi får passa oss att vi inte är som lärjungarna var när de ville visa bort dem, innan de tillrättavisades av Jesus med orden att Guds rike tillhör sådana som dem, som barnen.

Han lämnar inget utrymme för att göra skillnad på barn och barn, vilket rent krasst skulle betyda att 4300 barn som i egenskap av sitt varande äger Guds rike, ringer till BRIS för att fråga efter sitt värde.

Det är ett fatalt misslyckande från vuxenvärlden, också av kyrkorna.

Ingen kan säga annat än att barnarbetet i församlingarna runtom i landet är fantastiskt, men kan vi få ännu fler att ta ta del av det? Tänk ett samarbete där till exempel BRIS sak- och pesonkunskap kunde få blandas med kyrkans sociala kitt och uppmuntrande atmosfär. Vi bör ännu tydligare stå med i kampen för alla barns rätt till en blomstrande sommartid. Tänk om vi kunde göra BRIS-
telefonisterna arbetslösa.