Mellan Lasse-Majas detektivbyrå, Morfar Prosten och andra barnklassiker har jag testat på att tillsammans med sexåringen läsa den kristna barnboksserien Mysteriet med de gömda skriftrullarna i sommar.

Enligt det svenska förlaget Bornelings ska boken vara en spännande hjälp i att upptäcka Bibeln för barn. Jag betonar det svenska förlaget, eftersom det är en översättning från den amerikanska förlagan.

Det märks i den framstörtande evangeliska touchen på de snabba vändningarna. Just nu är vi på bok två, Jakten på Arken, där huvudpersonerna Peter och Mary möter alltifrån Noa och ärkeängeln Mikael till en figur som verkar vara Hin Håle själv.

För sexåringen är det mest spännande, men för pappan innebär det en del reflektion över vad tron bygger på och hur de frågor kring tron som oundvikligen kommer att komma från barnen egentligen ska besvaras.

Jag själv tog en gång steget till en aktiv tro genom möjligheten att få reflektera fritt och göra mina egna livsval. Jag fann att grunden höll och ännu håller. Det innebär dock inte att utrymme behövs för att fundera igenom vad tron innehåller och hur en sådan skrift som Bibeln ska kunna vara vägvisande och ögonöppnande.

Under kyrkokonferensen höll Magnus Sternegård (biträdande Generalsekreterare i Equmenia) ett seminarium där han delade med sig av de tankar om relationen mellan barn och föräldrar han kan se att Bibeln lär om. En av punkterna var att lyssna och lära av barnen. Jag tror att den poängen är god. Medan jag under läsningen fastnat i mer eller mindre teologiska funderingar kring hur ditten och datten egentligen har med bibeln att göra, kontra amerikansk kristendomstolkning, verkar sexåringen ha en mer avslappnad inställning.

Han tycker historien är spännande, och kan inte vänta på nästa kapitel. Det kanske egentligen är just så det är tänkt att vi ska leva våra liv med Gud. Att inte fastna i det gamla, i det trånga, i det lilla, utan vända blad med honom som gör allting nytt. Det har jag lärt mig av barnen i sommar.