Som småbarnsförälder kommer innehållet i professor Matthew Walkers bästsäljande bok Why we sleep inte som en chock. Att den som sover (eller vilar) dåligt får sämre immunförsvar, blir på uselt humör och har svårt att koncentrera sig vet vi allt för väl. Det gäller såklart inte bara oss med knoddar hemma. Faktum är, och här träffar Walker en nerv som kittlar, att det påverkar hela vår västerländska kultur. Som sömnforskare sedan decennier har han kunnat knyta dålig sömn till ökat antal fall av allt från hjärt-kärlsjukdomar till diabetes och stroke. Särskilt intressant personligen är den nedlåtande, och kanske farliga synen på ”nattugglor”.
Argumentationen är solid, och det verkar logiskt att vår kultur drabbas hårdast av sömnrelaterade problem. Den har ju byggts upp med ett slags sömnförakt. Industrisamhällets orubbliga arbetstider, hånet av sydeuropeernas siestor som en täckmantel för lathet. Sömntutor, sjusovare, latmaskar, inga positivt laddade ord precis. Och affärerna ska vara öppet 24–7, alla dagar helst. Jobba, träna, shoppa, städa, umgås, leka. Vila blir en belöning efter att allt annat är klart. Människan verkar dock vara gjord för något annat.
Om dålig vila skapar alla de där negativa effekterna – vad gör då inte god vila? Någon sa – den bästa andliga övningen som finns är en god natts sömn. Jag tror det ligger mycket i det, och vi som kyrka har en uppgift att vända den destruktiva vaken dygnet runt-kulturen till en där människans väl går före kortsiktig produktivitet. Vi kan ju alltid börja med att tänka på vilodagen så att vi helgar den.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR