En hand som inte alla skakar

Har Ebba Busch Thor öppnat dörren på glänt till hin håle själv, eller är hon den första att kliva upp ur sandlådan? Att följa diskussionen efter kristdemokraternas besked att samtala med Sverigedemokraterna är en snårig sak, ett safari bland många röster - som var och en ger klara besked kring vad detta betyder.

Så vad har egentligen sagts? EBT har öppnat för att man i sakfrågor ska vara öppen för att diskutera med Sverigedemokraterna. Eftersom alla partier redan samtalar med varandra i utskotten måste detta innebära att det är eventuella förhandlingar som kan komma i fråga.
Att moderaterna snart går samma väg är ingen högoddsare. Fram träder då ett konservativt block med potential att ta makten i stil med det stöd som S-ledda regeringar får av partier på vänsterkanten(och nu mittenfåran) för samma syfte. KD kan säkert sticka iväg en bit till i sina opinionsrekord i och med detta, när en ansenlig väljarbas ser att deras frustration tas på allvar.

Kanske visar det sig också vara ett drag som får fler att lämna SD, som de stött av rent missnöje, för att ansluta till de mer rumsrena konservativa alternativen. Däremot riskerar detta att dela KD:s kärna på vägen, och den starka kopplingen till svensk frikyrklighet kan komma i kläm. Som vi sett jobbar många församlingar i motvind mot SD-nämndemän och främlingsfientlighet varit legio inte bara under partiets tidiga dagar. Tiden får utvisa vad som var rätt och vad som var fel, men när SD nu får en hand utsträckt av landets kristdemokrater, är en sak säker; alla kristna demokrater är inte med och skakar den.