Den sympatiska frikyrkliga tanken att människan själv står fri att tolka bibelordet och det himmelska, fick en enorm effekt på det svenska samhället. Forne statsminister Tage Erlander brukar citeras för att han därför lyft fram P.P Waldenströms roll i framväxandet av det moderna Sverige.

Svagheten är såklart att det också öppnar för en del stolligheter och tolkningar som inte alltid tjänar till församlingens bästa. De historiska kyrkorna är bättre organiserade för att ta hand om sånt helt enkelt. Här skulle frikyrkan gärna instifta en lex Knutby för att bättre kunna hantera avarter.

Vi måste också skilja på tolkning och människor. Det går inte att säga att Knutby Filadelfia saknade sunda troende för att ledningen gled i väg bortom rim och reson.

Med de glasögonen bör vi också se det som växer framkring Lars Enarsson. Som nyss samlade hundratals i coronatider för att låta dem höra saker som ”Tidningen Dagen är avfallets megafon” eller ”Alla pingstpastorer bör ta sina församlingar ur samfundet”. Båda de gångerna menade sig talarna (Lars Enarsson och Kjetil Tveter) ha hört dessa budskap direkt som tilltal från Gud.

Jag har inte sett mycket mer av konferensen än så, och det fanns kanske en del sunt också där.

Men att dessa två uttalanden faller ur den sunda ramen är tveklöst. Dess frukt doftar splittring och sår. Jag har inte fått nått tilltal här, men i bibeln läser jag att Paulus i Herren Jesu namn uppmanar de kristna att inte låta splittring finnas ibland dem (oss) utan att istället stå enade.