Att det inom våra rörelser funnits en stark tradition att helt avstå alkohol har djupa rötter, och brukar härledas till  nykterhetsrörelsens samtidiga framväxt med 1800-talets väckelserörelser.På många platser där tidiga frikyrkor växte starka kom många av medlemmarna också från en bakgrund med försupenhet och alkoholism.

En fascinerande historia är den om Karl-Petter Andersson, i Nårungatrakten utanför Vårgårda, känd som ljurskamjölnaren. Han var hembrännare tills han kände med handen under hembränningsapparaten för att se efter hur varmt det är i helvetet. En man som brukar tillskrivas stor vikt vid framväxten av en av Missionskyrkans (och nu Equmeniakyrkans) starkaste fästen i hela landet.

Men såväl syn på alkohol som hur vi predikar och lägger tonvikt i teologiska frågor har ändrats.Det absoluta tabut är i stor utsträckning borta, mycket tack vare det nära mötet med andra kristna rörelser som ser helt annorlunda på dessa frågor. Alkoholdrycker har för övrigt djup förankring i kristenheten, där kloster tillverkat eget öl och vin sen urminnes tider. Det var gaeliska munkar som först framställde whiskey, betydande livets vatten.

Sen har vi historien om hur Jesus förvandlade vatten till vin och ryktet om honom var också att han var ”En drinkare och frossare, vän till syndare.” Förbud är sällan bra, men att vi ser en uppluckring i frågan bör inte få oss att gå från en ytterlighet till en annan och börja romantisera alkoholen. Faktum kvarstår att det är den drog som kostar samhället klart mest. 100 miljarder kronor uppskattas det kosta Sverige varje år med alkoholrelaterat produktionsbortfall. 60 miljarder i form av sjukfrånvaro, dödsfall och förtidspensioneringar, 10 miljarder vardera för sjuk- och socialvård. Två miljarder tillskrivs alkoholpåverkad egendomsförstöring. De resterande 5 miljarderna handlar om förebyggande åtgärder. Då är siffrorna redan några år gamla, och vi har inte räknat in hemförhållanden, barn som far illa och familjer som slås i spillror. En sund inställning till alkohol där ett glas vin inte blir till en dödssynd är välkommet, men när gårdsförsäljning av alkohol för tredje gången ska utredas statligt, och internethandel med alkohol skjuter i höjden, då bör vi vara trygga och stolta i våra alkoholskeptiska traditioner.

Reglerna för privat näthandel med alkohol bör skärpas, liksom gårdsförsäljning stanna på idéstadiet.

Det kan låta som en liten fråga, men två utredningar har redan visat att det hotar vår svenska alkoholpolitik med ett spritmonopol utan vinstintresse. Där monopolet kan vara med och betala något av alkoholens inverkan på samhället. Argumentet att det skulle gynna svenska producenter får också ses som bedrägligt eftersom vi genom EU-förordningar inte särskilt får gynna svenska alkoholproducenter. Marknaden för privata spritbutiker skulle däremot ha potential att utvidgas stort. Tyvärr lär alkoholens effekter då göra detsamma. Och det är inte något att skåla för.

Robert Tjernberg