Men sedan dess har det kommit bra mycket konstiga lagar. I Tyskland är det exempelvis olagligt att få slut på bensin på Autobahn, i Storbritannien får bara drottningen äga knölsvanar, i Kalifornien får inga djur para sig för nära skolor eller kyrkor, i Samoa är det förbjudet att glömma sin hustrus födelsedag och i Turkmenistan har man förbjudit det fruktade coronaviruset.

Men än konstigare är Krigets lagar. Det är en samling internationella konventioner som formulerats för att att reglera krig och andra väpnade konflikter. Jag menar såklart inte att man skall få kriga utan ramar eller regler, tvärtom. Jag menar att man inte borde få kriga alls. Inte ens med regelboken i hand. För även i regelrätta krig görs cyniska beräkningar på hur många döda man måste tåla. Där och då reduceras det absoluta människovärdet till statistik och nu när en hel värld dragit ut i strid mot coronaviruset och sjukdomen Covid-19 dyker detta otäcka tankemönster upp, också i fredstid.

För när toalettpapper hamstras, böner kokas och välfärden pressas till bristningsgränsen höjer somliga rösten för en selektering bland våra medmänniskor. Det ställs krav på en viss funktionalitet och det morras mot äldre som har fräckheten att ta en promenad. Trots att en promenad i vårsolen kan göra gott för kroppen och samtidigt lätta på känslan av total isolering. Självklart skall också äldre människor respektera de råd och restriktioner som profession och stat nu sätter upp, inte minst eftersom det är för deras skull som de främst har formulerats. Men om vi menar allvar med ett annat gammalt valspråk, att alla människor är lika mycket värda måste vi vara vaksamma på vilka känslor vi släpper loss, också när paniken tätnar.

Människors existensberättande kan inte, och får inte ligga i vad de kan leverera, prestera eller tillföra utan i det okränkbara värde som är varje människas födelserätt. Varje människa oavsett kön, hudfärg, funktionalitet, sexualitet eller ålder. Då duger det inte att räkna på hur många döda vi måste tåla och skapa en corona-smittans ättestupa för de som ”kostar, tär och åldrats”.

Några av er som läser detta har kanske aldrig hört talas om, eller för all del glömt bort vad en ättestupa är. Enligt somliga är det en fornnordisk tradition men enligt den samlade vetenskapen är det snarare en myt eller legend om branta stup där man kastade ner människor som, på grund av ålderdom eller andra skäl inte längre kunde försörja sig själv eller bidra till arbetet på gården.

De som hoppade självmant visade då solidaritet med de andra på gården och de som kastade ner de ofrivilliga ansågs resoluta, då det fanns andra munnar att mätta. Ett alternativ till dessa branta stup sades ha varit ätteklubban med vilken man helt enkelt slog ihjäl generation efter generation av åldringar. Men så hjärtlösa mot våra äldre har vi alltså inte varit under vår historia och jag hoppas att vi inte skall börja nu.

När jag skriver den här texten tar jag fram texten till Lars Winnerbäcks vackra sång ”Elegi”. I den inledande versen sjunger han: ”Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst. Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting”. Och trots att låten skrevs redan 2004 fångar den nog mångas sinnesstämningen i denna corona-tid.

Några verser längre fram sjunger han ”Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.

Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval. Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral”. Och där, precis där fångar han också påskfastans maning till eftertanke och besinning.

Låt oss besinna oss. Det är uppenbart att världen nu prövas av en pandemi som både skrämmer och förändrar våra samhällen. Men nu prövas också vår sammanhållning och vår moral. Då kan och måste vi göra bättre än att sprida mer av oro och splittring. Hedra din fader och din moder. Hedra också äldre du inte känner och börja med Tauba Katzenstein som överlevde Förintelsen men som nu avlidit i Covid-19. Minns Ordspråksbokens ord om att grått hår är en ärekrona. Och med denna inställning skall vi hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och för Guds skull, fortsätta tvätta våra händer.