Det förvånar mig lite hur den amerikanske klimatfilosofen Roy Scrantons passning till Greta Thunberg kunde passera så lågt under kyrkans radar. Men hans uttalande går att läsa i allt från Aftonbladet eller GP en enkel nätsökning bort.
Annars sammanfattar jag det här: Gretas (klimat)projekt kommer inte fungera. Det är redan kört. Vi behöver gå in för att utöva palliativ vård av den här världen. Enkelt uttryckt: Världen dör, och medan den tar sina sista andetag kan vi bara vänta. Samt undvika panik och våld, vilket Roy iförsig ändå ser som omöjligt.

I USA bygger de mest välbärgade stora underjordiska bunkrar för att säkra upp inför kommande katastrofer.

Är världen upp och ner eller är det det sekulära samhället som blivit vår tids domedagsprofeter? Och vad är kyrkans svar mitt i allt? Är det inte här den har sin största usp (trendigt uttryck för kärnvärde) - frågan som tärt i människan generation efter generation. Vem är jag, vart kommer jag ifrån och var ska jag hän. Frågan om evigheten.

Kanske stämmer det som Predikaren indikerade för tusentals år sedan; Evigheten är lagd i människors hjärtan. Isåfall är det en hjärtefråga även för vår tid, som vi borde kunna prata om utan att fördenskull ta över rollen som domedagsprofeter. Svavel är sällan lösningen. Särskilt inte vad gäller klimatkriser.

Men när Roy Scanton står för den typ av hopplöshet som alltid funnits, bör det vara i kyrkans intresse att vara naiva som barnet (varför inte som Greta) med pekfingret riktade mot det Hopp som alltid funnits.

Om jag inte missminner mig säger Jesus också att lärjungarna trots krigslarm, strider och andra katastrofer inte ska låta skrämma sig. Det är ännu inte slutet. Ännu inte.

Det ska inte tolkas som att klimatfrågan eller krigslarm är ickefrågor. Tvärtom. De är avgörande.

Men det kan nog tolkas som att vi fortfarande har tid att som Greta arbeta för en (klimat)förändring utan att fördenskull släppa frågan om evigheten. Om inte Jesu ord får oss att behålla hoppet trots Roy Scantons utsaga, så finns det andra goda anledningar. Som att Roys bok snart ges ut i Sverige. Och vad är bättre reklam än att trumma på rädslan inom oss? Däremot finns skäl att låta sig inspireras för att kunna visa på en annan väg - en som kan kombinera den goda kampen här på jorden, med själva evigheten.