Även om stora delar av världen kritiserar Sverige för att inte vara ”tillräckligt restriktiv” i sitt förhållningssätt till hur coronaviruset ska hanteras, är de svenska restriktionerna historiskt tuffa.

Bara en sådan sak som att inte mer än 50 personer får samlas offentligt.

I den euopeiska kontexten uppfattas vår fortsatta öppenhet dock smått unik. Ett ”Keep calm and carry on” som annars brukar vara britternas paradgren.

Varför Sverige tagit denna väg i motsats till både angränsande nationsgrannar och många andra stater har säkert flera orsaker.

Jag skulle vilja hävda att en stor orsak är vår historia av fred och utan större katastrofer. Eftersom världskriget drabbades oss så milt är det just två pandemier vi får gå tillbaka till för att hitta något jämförbart - den ena är Asiaten (50-tal) och den andra är spanska sjukan, som verkligen svepte fram som en dödsdoft också i vårt land (med nära 40 000 döda).

Den globaliserade världen av idag innebär såklart andra förhållanden. Både i vilket genomslag ett virus som Corona snabbt kan få, med världsvid påverkan inom loppet av bara någon månad. Men också i fråga om genomslag rent PR-mässigt för den som så önskar.

Det önskar till exempel Kina och Ryssland. De sprider en bild av hur allt är under kontroll i deras länder, så till den grad att de är de enda som har tid och möjlighet att tänka på andra. Bilden av hur EU svek Italien medan Kina och Ryssland ( i plan textade med ”from Russia with Love”) landade med hjälpmedel, har cementerats i medieutrymmet. Om det verkligen var hela sanningen är mindre viktigt. En delseger har tagits i PR-kriget och det pågår för fullt.

All hjälp behövs och det ska verkligen lyftas fram att både Kinas och Rysslands insatser var välkomna och bra. Men samtidigt behövs en nykterhet för att hålla koll på att det inte var en trojan som landade i Europas hjärta.

Just nu förefaller de auktoritära staterna som mest handlingskraftiga och lyckade. Att som Sverige vara en sådan typ av vek stat som faktiskt litar på att befolkningen tar till sig råd, inte befallningar, är alltid en risk för den auktoritäre.

Att just Kina sprider en bild av Sverige som en plats där ”viruset härjar fritt” är därför inte oväntat. Man vill lyfta fokus från att viruset faktiskt tog fart hos dem, mycket tack vare att myndigheterna initialt tystade ner visselblåsare från sjukhus i Wuhan som tidigt försökte varna om coronaepidemin.

I Sverige har det hittills visat sig att svenskarna i stor utsträckning lyder råden, och gärna tar dem ett eller två steg längre.

De mest aktuella siffror jag kan se idag är att Sverige inte heller har en påtagligt sämre kurva än många andra länder.

Och är det verkligen att glädja sig åt att Kina får ner siffrorna tack vare igensvetsade dörrar, pålagor mot visselblåsare eller att invånare övervakas via mobilen varje steg som tas?

Vår europeiska historia är bräcklig. Vi får inte glömma att totalitära idéer som fascism och nazism föddes här. Redan innan corona tog fart har en växande rörelse med kopplingar till dessa tankebyggnader tagit positioner.

Vetskapen om hur lätt det går att använda kriser för att göra undantag i lagar och styra befolkningar lär inspirera motståndare till det liberala samhällsbygget- inhemska liksom globala. Glädjesiffror från länder som Kina skulle då kunna användas ”förebyggande”.

Än så länge finns inget facit. Även Sverige kan behöva ta steg i mer auktoriär riktning innan det vänder.

Men just nu ber jag till Gud att den här modellen, där vi fortfarande tror att vår befolkning kan fatta kloka beslut själva kommer visa sig fungera.

Världen behöver goda exempel även från de minst auktoritära delarna av världen när det här är över. Då måste restriktionerna bort snabbt.

Tills dess bör vi fortsätta hålla gudstjänster och sammankomster digitalt för att hedra mötesfriheten.

Tills dess bör vi som kan stödja lokal handel för att hedra öppenheten.

Till dess bör vi följa myndighetens råd för att hedra att vår regering fortsatt litar på sin befolkning.