I Hebreerbrevet talas om trons hjältar, modiga föregångare från Gamla Testamentet – Abel, Enok, Noa, Abraham, Sara, Moses och Josef, bara för att nämna några – som genom sin tillit till Guds löfte förklarades rättfärdiga. Till dem fogar jag gärna Rut, Ester, Maria från Magdala, och förstås Jesu lärjungar. Men inte alla mina förebilder kommer från Bibeln, och en hel del av dem är inte kända utan bara helt vanliga, djupt älskande och outtröttliga kristna som jag mött under min egen resa. Och somliga av dem finns faktiskt inte ens i verkligheten.

Jag älskar nämligen att läsa och har sedan barnsben präglats starkt av mina litterära upplevelser. Min första stora kristna läsupplevelse var C.S. Lewis Narniaserie. Jag förstod inte direkt att det mäktiga lejonet Aslan skulle föreställa Jesus, men när det väl gick upp för mig blev jag strålande glad över att det fanns författare som skrev sådana fantastiska sagor om det jag trodde på. Den kristna berättelsen kunde alltså gestaltas på många sätt! Och den fanns gömd i hyllorna på mitt skolbibliotek och kunde till och med delas med kompisar som annars inte var ett dugg intresserad av kyrkan. När jag väl upptäckt Aslan fanns Jesus och hans budskap helt plöstligt överallt. I Sagan om Ringen, gestaltad av Frodos trogne vän Sam, som bar Frodo hela vägen till den vulkanens brant där den enda ringen måste kastas ner. I den kärlek Raskolnikov till slut möter i Dostojevskijs Brott och straff. I Jane Eyres principfasthet och vägran att gifta sig med Rochester medans hans fru fortfarande lever, inspärrad på vinden. I Scrooges omvändelse i Charles Dickens En spökhistoria vid jul.

Kristen litteratur har format världen, och förändrat den till det bättre. Ett konkret exempel på det är den amerikanska författaren Harriet Beecher Stowes roman Onkel Toms stuga (1852). Boken var Stowes sätt att bilda opinion mot slaveriet, och hennes berättelse om Toms kristna kärlek och martyrdöd gjorde att mängder med läsande amerikaner fick upp ögonen för slaveriets fasor. Onkel Toms stuga var en del av den kristna litteratur som var enormt populär bland främst kvinnor under artonhundratalet. De använde den som både inspiration och tröst. Många ser nu ner på fromhetslitteraturen, inte minst som den ofta förknippats med ett slags kvinnlig sentimentalitet, men den har alltid haft ett värde som gått bortom rent litterär kvalitet.

En kristen berättelse som lästs nästan konstant sedan den först publicerades är den engelske författaren John Bunyans Kristens resa (1678). Boken är en klassiker som är lika relevant för kristna livet nu som när när Bunyan började skriva den, i det fängelse där han satt inspärrad för sin tro. Kristens resa är en allegori över det kristna livet, från den första insikten om syndens börda via frälsningen till den långa vandringen mot salighet. Huvudpersonen Kristen (på engelska Christian) är ett slags Envarsfigur som måste kämpa sig igenom Fåfängligheten och Misströstans kärr och slåss mot Jätten Skräck för att nå himlen. Till hjälp har han vänner som Evangelist och Trofast. Kristens resa kom ut på svenska redan 1727, vilket säger något om dess spridning och popularitet. Vi kunde med fördel börja läsa den i våra församlingar igen, lika gärna som vi läser modern uppbyggelselitteratur. I den kristna litteraturen finns ett rikt persongalleri att både identifiera sig med och inspireras av. Dyk ner i den och se vilka pärlor du kan hitta! De kan bli dina hjälpande händer, och din inspiration när benen tröttas under din egen kristna resa.