När man som jag har (o)vanan att dras till det mesta i bokväg publicerat innan 1900, får man sin dos av annorlunda samhälle och kristendom. Ofta en ögonöppnare men också ett tack för att tiderna förändras.

En skillnad är tidens starka aversion mot ordet ”självförtroende”. Närmast en synd, eftersom förtroendet skulle ligga hos Herren.

Sjukdom, sorg och plåga är nödvändigt i väntan på det smärt- och sorgfria varandet ”ovan där”.

Djupa diken måste varit misströstan och fördömelse. Det är lätt att förstå hur kristendomen kunde tolkas i regler, förbud och rädsla för helvetet.

Svårt att förstå för oss som ofta kämpar i andra diken. Där evangelium, synd och straff blivit mer relativt. Guds kärlek är i fokus, och vad denna gudskärlek består i är något som helst lämnas till individuell bedömning.

Självförtroende är i dagens samhälle och kyrka ett fint ord.

Jag tror att denna mer ”positiva” syn på tron och sig själv är en reaktion på en kristendom som var mer svartvit, liksom det är en naturlig följd av historiens mest progressiva sekel.

Men vi ska inte heller blunda för de utmaningar som vår tidsanda ger. Som de som kommer med vad jag kallar ”självhjälps-kristendomen”.

För att förstå denna behöver man känna till Norman Vincent Peale. Donald Trumps pastor och mannen som tog positiva affirmationer till kyrkbänkarna. Genom framförallt inflytandet i trosrörelsen har sättet att ge svar på livsfrågor sedan tagit sig till de flesta samfund.

Med ett evangelium läskigt likt de budskap som återfinns i New Age-klassiker som ”The Secret” och viss självhjälpslitteratur. Det handlar inte längre så mycket om tro på Kristus som på de ord man uttalar, de tankar man slår bort och den förväntan man har på att se sina önskningar uppfyllda. På New Age-språk kallas detta ”attraktionslagen” och är egentligen ett utfall av den mest groteska form av självförtroende man kan ha;

Tro på det du säger, så måste till och med Gud (eller universum) lyda. Kontentan skulle då bli att framgång kommer för att söka upp dig, sjukdom ger vika och negativa tankar upphör. Du blir skaparen(!) av din verklighet.

Att ha god självkänsla och förtroende är inte dåligt, men att göra sig själv till gud bäddar för besvikelse.

Jag är glad att jag inte lever på 1800-talet. Ändå finns guldkorn i de gamla böckerna. Ett bra självförtroende eller sorgfritt liv är inte kontentan av evangeliet. Det är att jag kan ha fullt förtroende för att Gud har kontroll över både glädje och sorg, död och liv, synd och förlåtelse. Liksom att det bästa faktiskt inte hänt än.