I två millenium har en av de viktigaste grunderna för kristen tro varit bibelböckerna. Här har den troende funnit ord, vägledning och mening med sin tro. De har även legat till grund för mycket av vårt moderna rättsväsende, vår moral och etik, liksom de påverkat själva språket.

Nu kanske någon ger upp ett ramaskri och säger emot, men jag tänker inte kasta pärlor för svinen utan i stället göra mitt bästa för att älska min nästa. Ett elddop i tålamod.

Den läsande traditionen (vare sig det är en personlig eller prästerlig läsning) har följt med genom hela kristna historien, och det var inte för inte som Läsarna blev ett namn också för delar av den framrusande svenska väckelserörelsen på 1800-talet. De läste bibeln, det var det de gjorde.

Fram till nu har det skrivna ordet varit ohotat som media både innan och utanför våra sfärer.

En trend som pågått ett tag visar dock att läsande väljs bort i allt större utsträckning. Det talade och filmade ökar. De långa historierna böjer sig för kortare, som verkar mer gångbara i det snabbare, digitala formatet. Det varnas då och då att läskunnandet blir allt sämre.

I det läget är det knappast bibeln som öppnas först, om alls.

Visst finns det flera anledningar till oro men den största är ändå inte att bibeln tappar läsare – det är att läsarna bytt plattformar, mönster, media och att kyrkan ännu inte fullt ut har hittat sina former för att berätta sin stora berättelse på rätt ställen. Läsarna har hittat andra sätt att läsa.
Kanske är de digitala läsarna därför att betrakta som en av vår tids största missionsutmaningar.