Den tyske (katolske) teologen Johan Baptist Metz var en av de första som började diskutera de tyska kyrkornas roll som tysta vittnen till den fruktansvärda katastrofen.

Han dog tidigare i december, 91 år gammal. Jämnårig med många av de överlevare som nu försvinner ifrån oss med risken att det som hände i förintelselägren enklare kan relativiseras och ifrågasättas.

Men varken deras berättelser får dö, eller den kontrafråga som Metz så briljant formulerade som svar till den i inledningen av denna text beskrivna frågeställning.

Den teologiska frågan rörande Auschwitz, menade han, är inte bara ”Var var Gud?” utan också ”Var var mänskligheten?”.

Frågan är lika aktuell att ställa sig idag. Var är mänskligheten i Nord-Korea? Kongo? Hos Uigurerna i Kina?

Men ändå. Kanske kräver den första frågan ett mer konkret svar likväl? Det närmaste, mest tydliga är väl i såfall att det är hos kyrkorna, Jesu armar och ben. Där finns Gud, redo att förändra.

Vill de, vill vi ge utrymme för honom att gå? Då kan både Gud och mänskligheten vara på plats för att förhindra nästa förintelse.