Som chefredaktör är det svårt att beskriva den blandade känslan av stolthet, glädje och ansvarstyngd som uppstår när en kvinna som Elvi i filmen berättar att hon dragit in på annat för att hon inte vill vara utan sin Sändaren; ”Nej, den är så bra”.

Även om jag är glad över att vi de senaste åren lyckats påbörja en resa tillsammans med fler yngre läsare, vilket är en förutsättning för överlevnad på sikt, är medelåldern bland våra läsare fortsatt att beteckna som hög (pendlande en bit över 60). Å andra sidan är en hög medelålder relativ med tanke på att vi i skrivande stund har 30 prenumeranter som är över 100 år(!).

Den äldste är snart 110 år. Då är man född innan ens det första världskriget brutit ut och var sex år fyllda när självaste PP Waldenström gick vidare. Den här generationen av läsare är speciella på många sätt. De har oftast varit prenumeranter om inte i hela sitt liv, så åtminstone i hela sitt vuxna dito. Det är människor som levt sina liv fullt ut i de sammanhang och samfund de verkat i, och då funnit det av största vikt att följa med i nyheterna kring just dessa.

En amerikansk studie (PEW,2018) visar att människor som regelbundet besöker en kyrka/gudstjänst är gladare och mer tillfreds som människor. Visst låter det som ett bra recept för långa liv. Och kanske kan det där finnas ett korn av svaret på varför våra läsare blir så åldersrika.

Läs Sändaren – och gå i kyrkan, så lever du längre! Ta det med en nypa salt, men i tider där statistik menar att den siste medlemmen i en Equmeniakyrkan kan ha stängt dörren redan om 30 år, kan generationer som gått före oss ha något att säga. Att engagera sig i sitt sammanhang och kyrka behöver inte betyda att det äter upp ditt liv, det kan lika gärna betyda att dörren öppnas till ett rikare liv än du kunde ana.

Vi är nog fler som borde testa att ”Göra en Elvi”.