Sverige var länge ett relativt enhetligt kulturellt land. Det avspeglades förstås på många sätt både i samhället och i kyrkorna. Även om det i Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan fanns en djup solidaritet med människor i andra delar av världen så hade pastorn i församlingen ofta en traditionell svensk bakgrund. Det syns fortfarande i Equmeniakyrkans pastorskår, där endast några få blivit föreståndare utan att vara födda i Sverige.

Men en förändring är på gång. Bland de pastorer som precis ordinerats eller som håller på att utbildas är bredden större. Av de nuvarande 60 pastorskandidaterna är elva födda och uppvuxna utomlands eller har minst en förälder som är det. Adopterade är inte inräknade i den siffran.

En av dem som har en viktig roll i den utvecklingen är Linnéa Lidskog, som arbetar för THS och Equmeniakyrkan med rekrytering av pastorer.

– Våra församlingar siktar mot att spegla samhället och vill bestå av mångfald. När vi rekryterar måste vi vara medvetna om den bredden, för mångfalden är viktig, det påverkar vilka vi är trovärdiga inför och vilka vi kan kommunicera med, säger hon.

I rekryteringen av pastorer arbetar Equmeniakyrkan medvetet med att marknadsföringen ska spegla den bredden så att alla kan känna sig inkluderade. I samband med församlingsbesök med representanter från skolan och samfundet är besöken i mångkulturella församlingar viktiga för att skapa kontakter där. Enligt Linnéa är dock den viktigaste faktorn i rekrytering den lokala församlingens egna arbete.

– När det fungerar som bäst är det det befintliga ledarskapet som uppmuntrar någon att utbilda sig till pastor. Det kan handla om en process, där det börjar med att ge någon lagom mycket ansvar så att han eller hon känner att man får församlingens förtroende och man växer som ledare, säger hon.

Var och en som vill bli pastorskandidat i Equmeniakyrkan prövas av antagningsnämnden.

– Målet med rekryteringen är att inte göra någon skillnad, ­antagningsprocessen ska präglas av ickediskriminering. Det viktigaste är den personliga kallelsen och andra människors bekräftelsen av den, säger hon.

För den som inte vuxit upp inom Equmeniakyrkan kan det vara ett stort steg att direkt börja på ­Enskilda högskolans teologiska program. Bromma folkhögskola erbjuder en ettårig kurs på halvfart med inriktning på språk och kultur som kan läsas som en förberedelse inför en pastors- och diakonutbildning. Den innehåller bland annat svenska som andraspråk, interkulturell kommunikation och kyrkohistoria.

– Har man kommit för några år sedan till Sverige så kan man till exempel behöva lära sig mer om frikyrkans historia, säger hon.

En av de pastorer som nu breddar pastorskåren i Equmeniakyrkan är Maria Hassani Nejad. Hon har gjort en fascinerande resa till ­föreståndartjänsten i Missionskyrkan i Sala.

– Jag föddes i Teheran och levde 38 år som muslim innan jag fick möta Jesus 2007, säger hon.

Hon levde flera år i Iran och vittnade om sin tro. När hon till slut lämnade landet på grund av förföljelser kom hon till Sverige och Bifrostkyrkan i Mölndal. Hon såg sin framtid där som en engagerad kristen, men absolut inte som pastor. Eftersom hon i grunden var ekonom tänkte hon sig en liknande fortsättning i Sverige, men i stället upplevde senare en kallelse till att bli pastor.

– Jag är lyhörd för när Gud kallar, säger hon.

Hon flyttade till Stockholm för att läsa på Enskilda högskolan 2017. Hon kom till en storstad där hon inte kände någon och skulle studera på ett språk som inte var hennes modersmål. Studierna krävde mycket av henne, hon fick läsa de teologiska texterna flera gånger för att förstå dem.

– Gud hjälpte mig genom klasskamraterna. Gemenskapen var väldigt viktig, säger hon.

Efter pastorsvigningen började hon sin tjänst i Sala mitt under pandemin. Hon har hjälp av sin mentor Agne Furingsten men det var en utmaning att börja sitt liv som pastor när allt var stängt och inget fungerade som vanligt. Hon försökte vara kreativ och startade uppskattade vandringsgudstjänster utomhus.

– Jag försökte att tänka nytt, säger hon.

Maria Hassani Nejad tror att det är en styrka att det blir en bredd i pastors­kåren.

– Jag tror det är väldigt bra med pastorer med annan bakgrund. De har erfarenheter som kan komma till användning här. När vi delar erfarenheter med varandra blir det jättebra.