Hon är inte ensam. Medlemmar i krisgruppen – POSOM på kommunsvenska – och Allianskyrkans pastor Amanda Uhlin sitter också i det ljusa kyrkokaféet.

Kyrkan är centralt placerad. Ett stenkast från torget och det brutalmodernistiska kommunhuset. Granne med polishuset (som sedan länge är svagt bemannat). Mitt över gatan ligger Willys stora affärsparkering där ett av överfallen ägde rum.

Missionskyrkan har erfarenhet från andra händelser:

– Vi har öppnat upp flera gånger. Det har handlat om både olyckor och mord.

Och det är bara sedan Anna Karlsson började sin tjänst för fyra år sedan.

Flest besökare hade man dagen efter dåden, totalt har fram till vårt besök runt 50 personer kommit. Men kyrkan fortsätter att hålla öppet ett antal dagar. Under helgen ryckte tiotalet frivilliga av församlingens 250 medlemmar vara på plats.

– Människor är i chock och är rädda, säger Anna Karlsson.

– Det har blivit otryggt på ett helt nytt sätt. Många tänker ”det kunde ha varit jag”.

Anna Karlsson känner själv en av de sju personer som blev överfallna. Även om den vidsträckta kommunen har drygt 27 000 invånare är själva orten Vetlanda inte stor. Man känner varandra.

– Flera var också delaktiga, de såg vad som hände och hjälpte de skadade. Ett trauma väcker också ofta minnen av andra.

Förra torsdagskvällen träffade hon och krisgruppen 15 av de cirka 20 unga ensamkommande afghanska killarna som finns i Vetlanda.

– De var jättegulliga, men också rädda och ilskna över det som hade hänt.

Att söka upp gruppen var högst medvetet. Det är inte givet att som muslim besöka en kyrka. Något som det också har kommit synpunkter på:

– Det kan vara en uppförsbacke att gå in i en kyrka, konstaterar Anna Karlsson.

Men för många Vetlandabor är det knappast ett problem. Bygden är av tradition starkt religiös, inte minst frikyrkligt. Vetlanda är ett av de starkaste fästena i landet.

Vid sidan av Missionskyrkan och Alliansmissionen har också Pingstkyrkan och Svenska kyrkan varit aktivt engagerade i krisarbetet.

Anna Karlsson vill också lyfta fram det stöd hon har fått på olika sätt, både regionalt och centralt av Equmeniakyrkan.

– Det har strömmat in mess och mejl. Det känns som om hela Vetlanda nu bärs av bön. Det är gott att inte vara ensam.