Få personer är så förknippade med Equmeniakyrkan som Lasse Svensson. Han var först processledare inför bildandet av den nya kyrkan och har sedan i ett decennium varit dess kyrkoledare. Det var knappast den framtid han såg framför sig som ung metodistpastor.

— Det hade jag aldrig kunna tro då, och tanken hissnar ibland. Men detta är inte något jag gjort i egen kraft. Det betyder mycket att vi är tre kyrkoledare tillsammans, och jag har fantastiska medarbetare, säger han.

Den kristna kyrkan har funnits i tvåtusen år. I det perspektivet är tio år knappt en blinkning, det är Lasse Svensson fullt medveten om. Men han tycker fortfarande att det var en stor händelse när tre samfund blev en ny kyrka. Det man bett över och pratat om så länge blev till slut faktiskt verklighet.

— Det är inte så att vi summerar något nu efter tio år, vårt fokus är livet framåt. Men det är också bra att stanna upp ibland och se vad det blev, säger han.

Under Equmeniakyrkans första decennium har mycket hänt. Kyrkan har bland annat fått sitt namn och en handbok. När Lasse Svensson ser tillbaka så minns han förstås sådana uppmärksammade händelser, men de starkaste minnena är ändå förknippade med de många resorna till lokala församlingar, att få träffa enskilda medlemmar.

— Tänk att få komma ut på landsbygden i en vanlig församling. Det är sådana möten som verkligen ger kraft in i arbetet, säger han.

Men även det ekumeniska arbetet i Sveriges kristna råd och de internationella kontakterna ger inspiration.

— För mig, som inte haft en bakgrund i internationellt arbete, har det varit fantastiskt att få komma in i det, säger han.

Han tycker att Equmeniakyrkan lyckats bygga upp mycket under dessa tio år.

— Men det är också en kort tid. Vi har fortfarande viktiga vägval framöver, säger han.

Han ser en styrka i att det kan ta lång tid att fatta beslut i en organisation som Equmeniakyrkan.

— Det kan ta en bra stund att gå från att tala om att grunda församlingar till att verkligen göra det. Det kan vara frustrerande, men man får tro att det som växer långsamt också blir starkt, säger han.

Han tror att frågor om just församlingsgrundande och hur man stöttar redan existerande församlingar är viktiga framtidsfrågor. Även hur människor tränas och utbildas till ledare och andra tjänster i församlingarna måste vara i fokus..

— Vi har gjort mycket, men har också mycket kvar för att bli det vi drömde om, säger han.

Vad kan man då lära av de första tio åren? För Lasse Svensson är det naturligt att fundera över den pandemi som haft så enorm påverkan på samhälle och kyrka. Att så mycket gått att sköta digitalt kan till exempel leda till hybrider i framtiden, kanske att man kan delta i kyrkokonferensen både fysiskt och digitalt. Men Lasse Svensson tror inte bara att lärdomarna rör teknik utan även det inre livet.

— Det jag sett behovet av är heliga vanor. Det har varit lätt när gudstjänsterna sänts på Facebook att distraheras. Har vi då vanor som fungerar i vardagen? Kanske att vi har ett kors i fickan som påminner oss om vad som är viktigt. Detta är inte alls någon motsättning till digitaliseringen, men något att fundera över, säger han.