På Vasagatan i Göteborg står fyra män och en kvinna tysta i kö. De väntar utanför Räddningsmissionens frukostkafé, där den som behöver kan få en rejäl tallrik gröt och skinkmacka.

Före coronapandemin kom det i snitt 150 personer en vanlig vardag. Nu är det något färre, men trycket är fortfarande stort.

— Kan man få en macka till? undrar en man.

Jesper Huber, en av volontärerna i kaféet, är snabb med att plocka fram en ostmacka till. Inne i Räddningsmissionens lokaler är det en varm atmosfär. Volontärer och personalen ser till att alla gästerna får sitt och mår bra.

— De är väldigt snälla. Man bygger relationer här, det är inte bara att de räcker fram maten utan de bryr sig, säger en av gästerna.

Jesper är en av dem som bryr sig. Han arbetar deltid som tennistränare, drömmer om att bli polis, och hittade frukostkaféet på nätet när han letade efter något att engagera sig i. Nu är han volontär här varje tisdag.

— Jag tycker att alla som har behov av hjälp ska få det, säger han.

I köket står praktikanterna Tilde Fredriksson och Cecilia Malmström och brer fler mackor. De studerar vid socionomprogrammet i Göteborg och praktiserar nu på Räddningsmissionen.

— Det är väldigt fin stämning här, det händer sällan något. De som kommer hit värnar om kaféet eftersom det betyder så mycket för dem, säger Tilde.

Kaféet är en andningshål, som inte bara erbjuder frukost utan även möjlighet till dusch och att kunna tvätta sina kläder. De hemlösa är inte en homogen grupp, vilket är tydligt också på kaféet. Hit kommer de som sover utomhus, under broar eller kanske i ett soprum, men dessa utgör en minoritet. Andra har plats på ett härbärge eller i övergångs-
lägenheter.

För Räddningsmissionen, som är en organisation som en rad kyrkor i Göteborg står bakom, är hemlöshet en av de stora frågorna och man driver bland annat akutboende och friskvårdsprojekt för hemlösa. Patrick Hansén är verksamhetschef och får så här före jul många telefonsamtal från journalister. Han är glad för det, men tycker samtidigt att hemlöshet borde vara i fokus året om.

— Det är inte en politiskt het fråga, snarare är den bortprioriterad. För de som är hemlösa är detta något som pågår 365 dagar om året, inte bara under julen. Men det här är inga grupp vars röster hörs, säger han.

Den senaste nationella undersökningen genomfördes 2017 av Socialstyrelsen och den visade att 33 250 var hemlösa. De flesta av dem hade dock tillgång till träningslägenhet eller liknande. 5900 personer var dock akut hemlösa. Göteborgs kommun mäter årligen utvecklingen, och de undersökningarna visar att hemlösheten minskar. En orsak till det är att kommunen satsar på att erbjuda ett eget boende tidigt istället för att bostaden ska bli en belöning i en lång utdragen process.

— För att få ordning på sitt liv så behöver man ett ordnat boende. Det är en förutsättning i vårt moderna samhälle, säger han.

Han tycker att ännu mer kraft och resurser borde satsas på att snabbt ge bostad åt alla som behöver, och tar Finland som exempel. Där har det införts nationella riktlinjer som just går i den riktningen, och hemlösheten har minskat dramatiskt.

Men visar inte Göteborgs satsningar att det finns en vilja att komma tillrätta med hemlösheten?

— Jag tror att man måste arbeta målmedvetet och verkligen bestämma sig för att utrota den här farsoten. Vi kan inte vara nöjda för att hemlösheten minskat något, vi borde arbeta för att den ska vara noll, säger han.

Att tvingas leva utan en fast bostad är för de allra flesta mycket pressande. Det är något som är skamfyllt och som försvårar relationerna till vänner och familj.

— När pandemin slog till så stängde vi lokalerna och flyttade kaféet utomhus. Då sjönk antalet gäster med hälften. Vi frågade gästerna vad det berodde på, och de berättade att det fanns en skam i att stå utomhus så att de kunde synas av andra, säger han.

Bredvid Patrick står Susanne Johansson, som arbetar på kaféet, och skär upp julskinka. Några skivor hamnar på dagens mackor, medan andra kommer att läggas i de jultallrikar som ska serveras senare för att fira julen. För de allra flesta hemlösa är dock julen ingenting man ser fram emot.

— De försvinner in i mörkret när vi andra tänder ljusen i våra hem. Många blir deprimerade. Alla vet att julen är då man ska samlas med familj och vänner, men det är de utestängda ifrån, säger hon.