Det har inte funnits en nationell strategi mot hemlöshet sedan 2009, trots att erfarenheter och forskning visar att statligt ansvarstagande är en nyckel för att minska hemlösheten. Sveriges stadsmissioner har därför tagit saken i egna händer och arbetat fram grunden till en ny strategi som man själva anser vara konkret, tydlig och möjlig att genomföra här och nu – om den politiska viljan finns.

– Hemlösheten kan bara minskas på allvar om staten tar sitt ansvar. Fortfarande lever över 33 000
personer utan en egen bostad enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning och mycket tyder på att mörkertalet är stort. Ändå saknas en nationellt sammanhållen politik. Kommunerna gör i dag ett jättejobb för att hjälpa människor in på bostadsmarknaden men får ingen hjälp. Det är dags för staten att agera, säger Marika Markovits, talesperson för Sveriges Stadsmissioner i hemlöshetsfrågan i ett pressmeddelande.

Förslaget till den nya strategin presenteras i rapporten Hemlös 2020, där det konstateras att kommunerna får ta ett allt för stort ansvar för hemlösheten och att staten inte tar sitt ansvar i frågan.

Rapporten är framtagen i samarbete med Marcus Knutagård, docent i socialt arbete, och pekar på att den svenska strategin behöver vila på tre tydliga principiella ben: bostaden som nyckel till att lösa hemlöshet, att hemlöshet bara kan minskas om staten tar ansvar samt att arbetet mot hemlöshet måste vara uthålligt och evidensbaserat.

Stadsmissionerna konstaterar att Sverige är sämre än grannländerna på att minska hemlösheten. Framförallt anser Marika Markovits att många lärdomar finns att hämta från Finland som genom en strukturerad och samlad politik med sociala bostäder och stöd för den enskilde halverat hemlösheten de senaste 20 åren.

– Finland har agerat utifrån en bostadsledd strategi med fokus på ”Bostad Först”, där samtliga aktörer nationellt, regionalt och lokalt jobbar mot samma mål – att kraftigt minska den långvariga hemlösheten. Vilket de också har gjort. Grundtanken med "Bostad Först" är att människor behöver tillgång till tryggt eget boende för att kunna ta itu med olika former av social problematik. Modellen är väl beprövad, även lokalt här i Sverige, och gör enorm skillnad för individen som får chansen att bo bra och bo kvar, säger Marika Markovits.