Han leder Helamalmö, en uppmärksammad verksamhet för unga i Malmö, och tar emot årets Martin Luther King-pris den 17 januari. På sociala medier har han i mellandagarna skrivit om en stor intervju som har publicerats i Sydsvenskan och berättat att 2021 har varit ”sinnessjukt”:

”Det är lite som att arbeta i mörker i tjugo år när någon plötsligt slår på strömbrytaren. Men värmen är förrädisk. (…) [N]är hypen blåser över så är det där ni hittar mig. I verkligheten. Inte i medelklassens medier.”

Nu, en av de första dagarna i januari, står han vid en dörr och blir intervjuad på telefon medan lokalen fylls med unga människor. Ganska många vill hälsa på ­vägen in.

Berättelsen om Nicolas Lunabbas eget engagemang finns återgiven i många versioner vid det här laget. Den som har nått flest är antagligen hans Sommar i P1 förra året – Per Svensson på Dagens Nyheter kallade det ”ett plågsamt och omistligt program”.

– Jag älskar att arbeta med människor, säger han, att vara en del av ett kollektiv som utmanar strukturer och ruckar på dem. Men min andra drivkraft är den rättmätiga ilskan över sakernas tillstånd, över hur vi har normaliserat människors utsatthet.

Först var det egna erfarenheter som gav honom idéerna: basketträning kan bygga gemenskap och trygghet för barn som samhället inte ser eller som samhället ser som hot.

– När jag blev en del av idrotten hamnade jag på en bra plats, säger han. Jag råkade vara i ett sammanhang där den fungerade på ett bra sätt – det var socialt, ­ledarna tog hand om oss.

Den upplevelsen ville han som ung vuxen och elitbasketspelare ge vidare. Men när barnen kom utan skor till träningarna, och när det blev uppenbart att en del inte hade ätit, växte verksamheten.

Nu kan 15–20 olika aktiviteter vara igång samtidigt när Hela­malmö har öppet: dans, film, smink, gaming, ”hängställen”.

– För mig var idrotten bra, men den kan också vara superexkluderande, säger Nicolas Lunabba. Tävlingsmomentet är något som särskilt killar socialiseras in i, och det kan vara roligt, men det är också förrädiskt och destruktivt. När man är nio eller tio ska man satsa eller sorteras bort. Det blir en chock för många: ”Vi var ju här tillsammans!” Har du inte det som krävs slits du från ditt sociala sammanhang också. Om du är där av existentiella skäl och blir fråntagen det …

I Helamalmös lokaler finns tävlingsmomentet kvar här och var.

– Vissa som vill tävla kan göra det. Men vi måste skapa deltagande på allas villkor. Du kan komma tillsammans med dina vänner, och du är kvar i sammanhanget och med dina vänner fastän ni kanske gör olika saker.

Under pandemin har Helamalmö som så många andra tvingats hitta nya vägar.

– Vi förstod att vi måste stänga lokalen och att nu måste vi göra allt annat – springa i trappor, sprida information. Vi stannade inte upp, vi var redo direkt och försökte hitta lösningar. Det vi såg var att det var jättemånga som blev oroliga – för många var det en redan orolig tillvaro som kastades omkull ytterligare. Det gick rykten om pandemin, och de som blev sjuka och dog var fler i våra områden. En del föräldrar höll sina barn hemma. Vi var skit­oroliga för vad som skulle hända. Vi riskerar att förlora en generation, tänkte vi.

Nicolas Lunabba berättar om en bandydomare som sa att det inte var en utan två generationer som gick förlorade: dels den som var i gång före pandemin och dels den nya som skulle ha kommit.

– I vårt fall verkar det inte ha blivit så, säger han. Vi har aldrig haft så mycket folk som när vi öppnade igen, och det var både sådana vi kände och nya, tack och lov.

Att bli uppmärksammad tillsammans med Martin Luther King och få ett pris kan kanske vara en del av den förrädiska värmen – men inte bara.

– Jag har haft honom som moralisk ledstjärna i jättemånga år och tittat på hur han och hans ­rörelse arbetade praktiskt med frågor som gällde rättvisa. Och hur han förändrades genom åren – ”vi gick från att kämpa för anständighet till att kämpa för jämlikhet” sa han. Den första kampen var den mot det orättfärdiga, men sedan höjde han blicken och blev mycket mer politisk och ideologisk. Den resan är så inspirerande.