Med stora ryska styrkor vid gränsen till Ukraina har Rysslands president Vladimir Putin satt press inte bara på grannlandet i väster utan även på Västeuropa och Nato. Han ställer en rad krav för att begränsa Natos utvidgning.

Douglas Brommesson, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, menar att Putins agerande är ett sätt att testa USA:s president Joe Bidens vilja att ställa upp för sina allierade.

– Det finns en tveksamhet om USA är att lita på efter Afghanistan, säger han.

Han bedömer ändå risken för ett storskaligt krig som liten. En rysk invasion av hela Ukraina skulle ha ett högt pris och landets befolkning, åtminstone i de västra delarna, skulle kraftigt motsätta sig en rysk ockupation. Men han utesluter inte mer ­begränsade attacker för att destabilisera.

Ryssland är ju ett relativt ­fattigt land. Borde inte dess ledning i stället satsa på samarbete med Västeuropa?

– Utifrån en västeuropeisk analys så skulle man ju kunna tycka det. Men man måste förstå den ryska självbilden som en stormakt. Utifrån en sådan självbild så ser man Natos utvidgning som ett hot, som att en annan stormakt tar över den ryska sfären.

Den svenska militära ledningen har sagt att risken för en attack mot Sverige är låg, men man har samtidigt agerat genom att till exempel förstärka den militära närvaron på Gotland. Douglas Brommesson förklarar att Gotland har stor betydelse om det faktiskt skulle bil en militär konflikt i Östersjön.

– Om Ryssland går in i Ukraina kan det möjligen spilla över till en konflikt i och kring Baltikum. Då hade det varit frestande för Ryssland att besätta Gotland för att hindra Nato från att skeppa soldater till Baltikum. Men genom att öka den militära närvaron på Gotland så förhindrar Sverige ­sådana ryska planer, säger han.

Lotta Sjöström Becker, ­

generalsekretare på Kristna freds, tror inte att militära satsningar löser problemen:

– Hur kan vi nå en säkerhetssituation i Europa som är hållbar och som inkluderar alla medborgare? Svaret är inte att skicka militär och stridsvagnar till Gotland, det är bara ett försvarsjippo som skapar oro och osäkerhet.

Men går det att hantera en ­auktoritär ledare som Putin utan militära medel?

– Ja, absolut. Men det finns ingen quick fix. Putin driver en linje utifrån sin maktstruktur. Den kan förändras om vi ökar de politiska och diplomatiska ansträngningarna och samtidigt långsiktigt stöttar Rysslands folk att gå i demokratisk riktning. Men just nu är det ett gäng försvarshökarsom leder. Vi måste vända oss till andra i civilsamhälle, för att finna hållbara lösningar.

Karin Wiborn, biträdande ­kyrko­­- ledare i Equmeniakyrkan, ­berättar att samfundsledningen tagit upp det spända läget i omvärlden.

– Jag minns den oro man levde med på 1970-talet, och får till­baka de tankarna nu. Hur påverkar det de unga som växer upp nu? Vi har samtalat om vad vi kan göra för att skapa trygghet och hopp.

Hon hoppas att samfundet kan ta sig an frågor som rör fred och säkerhet mer i framtiden.

– Det finns ju en tradition i grundarsamfunden att arbeta mer med fredsbevarande frågor i stället för militär.