Naiv äventyrare eller martyr?

Var han en modig missionär eller en blåögd kolonialist? I en ny tv-film av National Geographic skildras John Chaus livsresa, som slutade på en sandstrand i Indiska oceanen.

Det är sällan eller aldrig som en missionär hamnar på löpsedlar över hela världen. Men när John Chau dog på den lilla ön Norra Sentinel , som ligger i Bengaliska viken, 2018 väckte det starka reaktioner. Få förstod varför han gett sig av till ön för att evangelisera det som kan vara världens enda kvarvarande stenåldersstam, desto fler fördömde ­tilltaget som naivt och som ett övergrepp på folkgruppen sentineleserna.

Nu kommer dokumentär­filmen The Mission som ger en fördjupad bild av John Chau, och som låter både hans vänner och kritiker komma till tals. Sändaren har inte sett filmen, men i flera amerikanska medier beskrivs dess innehåll.

I den första rapporteringen framstod hans resa närmast som ett spontant infall. Men i filmen framkommer det att John Chau under ett decennium haft som mål att evangelisera sentineleserna.

Älskade vildmarksliv

John Chau hade som ­tonåring läst äventyrsböcker, National Geographics tidningar och berättelser om missionärer som riskerat och ibland offrat livet. Han älskade också vildmarksliv. Han upplevde sig som utsedd att nå sentinelserna och förberedde sig på olika sätt, bland annat fick han av en kristen missionsgrupp träning i hur man bäst möter onådda folkstammar. Han gick också en kurs i lingvistik hos bibelöversättarna Wycliffe för att snabbare lära sig folkgruppens helt okända språk.

Filmen skildrar hans sista dagar i livet. Väldigt lite är känt om stammen på ön, men den har vid flera tillfällen uppträtt fientligt mot främlingar. 2006 dödades två fiskare som lidit skeppsbrott på ön.

Förbjudet att landstiga på ön

Enligt indisk lag är det förbjudet att landstiga på ön och även att försöka kontakta stammedlemmarna. John Chau var därför tvungen att betala några fiskare för att de skulle bryta mot lagen. Under den första landstigningen försökte han komma med gåvor, men blev avvisad. Vid andra försöket sköt en pojke en pil i hans bibel. Efter den händelsen drog han sig tillbaka. Enligt hans dagbok funderade han på om han skulle avbryta försöken, och han skrev också att han inte vill dö. Till slut beslutade han sig ändå för att återvända. Denna gång sände han iväg fiskebåten efter att de lämnat av honom på ön.

Ingen, förutom stammedlemmarna, vet vad som hände sedan. När fiskarna återvände till vattnet utanför ön såg de på avstånd John Chaus livlösa kropp på stranden. Kvarlevorna finns kvar på ön.

John Chaus livsval kan tyckas extremt, och i USA uppstod efter hans död en debatt om varför han gav sig ut på det som kan tyckas ha varit ett självmordsuppdrag. Pappan Patrick Chau menade till exempel att det var ”extrem kristendom” som låg bakom sonens död.

Men hur resonerar svenskar som är engagerade i mission? Carl-Johan Sävinger, som är koordinator för Apg29, påminner om att 1800-talets svenska väckelserörelser sände ut unga människor som missionärer i vetskap om att många aldrig skulle återvända. De första 25 åren av Missionsförbundets Kongomission dog det till exempel i genomsnitt två missionärer varje år.

– Om det hade hänt i dag så hade man avbrutit direkt för att det setts som oansvarigt. Men då skickade man år efter år trots att man kände till riskerna, säger han.

Inspirerades av amerikanska missionärer

John Chau inspirerades bland annat av några amerikanska missionärer som 1956 försökte att nå en isolerad stam i Ecuadors djungel. Fem av missionärerna dödades av stammen, men missionsarbetet fortsatte och i dag är många av stammedlemmarna kristna. Det gjordes en film om händelsen, Spjutets härskare, som Carl-Johan Sävinger brukar visa för deltagarna i Apg29.

– Filmen ställer frågor om vad det innebär att ta sitt kors och lämna allt, säger han.

Carl-Johan Sävinger pekar på att det genom hela den kristna historien funnits människor som dött för sin tro. Det sker även i dag, i länder som Iran och Nordkorea. Därför vill han inte döma ut John Chaus försök att nå stammen med evangeliet.

– Samtidigt hade jag inte, med vårt svenska ansvarstänk, uppmuntrat någon av våra ungdomar att åka dit.

Omsorg och lokal förankring

Bertil Svensson har lång erfarenhet av mission, både som missionär och som chef för Equmeniakyrkans internationella arbete. Han har bland annat varit verksam i Ecuador, där Equmeniakyrkans systerkyrka riktar sig till onådda indianstammar med evangeliet. Bertil Svensson menar att det är viktigt att sådant missionsarbete görs med omsorg och lokal förankring.

– Det är viktigt att det finns en organisation som sänder ut människor och som säkerställer att inte någon går in i helt hopplösa situationer, säger han.

I John Chaus fall är han tveksam till om amerikanen fick tillräckligt god och sund vägledning. Lämnades han ensam med livsavgörande beslut?

– Jag tror knappast att en organisation i Sverige skulle skicka ut någon på ett sådant självmordsuppdrag, säger han.

Kan vara förenat med livsfara

Samtidigt menar han att ett liv som missionär eller pastor ibland kan vara förenat med livsfara. Han jämför med journalister och biståndsarbetare, som riskerar ­livet för att rapportera nyheter eller hjälpa utsatta människor.

– Vi har ju haft missionärer som riskerat sina liv i modern tid. De har sett döden i vitögat, till exempel i krigssituationer. Vi som kyrka måste kunna ta beslut om att gå in i svåra situationer, men man måste kalkylera riskerna i förväg.