Är Immanuelskyrkan på väg att splittras? Den frågan fick Sändaren från läsare efter att kollegerna på tidningen Dagen i förra veckan stort slog upp att något sådant var på gång.

Ordförande Greger Hjelm berättar nu för Sändaren om oenigheterna i kyrkan, men är samtidigt mån om att tona ner bilden av att församlingen skulle vara på väg att spricka.

– Konflikten, som vuxit fram under en längre period är främst kopplad till den internationella gruppen i församlingen och handlar både om teologiska frågor och om hur församlingen skall ledas, säger Hjelm.

Immanuelskyrkan har i dagsläget gudstjänster på tre språk: svenska, engelska och koreanska. Klyftan finns tydligast mellan internationella medlemmar och den svenska ledningen.

Mot folkrörelseförankrad svensk frikyrklighet, där den valda styrelsen har stort inflytande, står en församlingssyn där pastorn av tradition har en tydligare ledarroll.

Att hbtq-frågor i dag skulle vara en stor stridsfråga i församlingen, som viger sam­könade par, upplever däremot inte Greger Hjelm.

Kyrkoledarna i Väst och Öst, Elin Alm och Johan Einarsson, känner inte igen några liknande spänningar med etniska förtecken från sina områdens församlingar.

– Tvärtom, säger Einarsson, har vi flera positiva exempel på hur språkgrupper integrerats bra.

Känner igen situationen gör däremot Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare i Stockholm, Jenny Dobers. Från flera församlingar till och med:

– Som kyrka är vi inte förskonade från slitningar, men jag ser det som ett gott tecken när man är transparent kring det och medvetet jobbar med att öka tilliten.

– Att leva i en etnisk mångfald är en välsignelse och en kristen kallelse – men det en är också en utmaning, vi kan inte vara naiva och tro att allt löser sig av sig självt, säger hon och fortsätter:

– Ofta handlar spänningarna om organisation och ekonomi. Det kan finnas olika syn mellan till exempel församlingsledning och församlingsgrupper i synen på hur självständig en grupp kan vara och det är en utmaning att leva tillsammans med olika kulturella uttryck.

På denna punkt är Greger Hjelm bestämd:

– Vi är inget ”församlingshus”. Vi måste hålla ihop helheten samtidigt som mångfalden är en tillgång.

Han menar att det funnits en brist på lojalitet mot församlingsledningen inom delar av kyrkan.

– Alla med kristen tro kan vara medlemmar i Immanuelskyrkan oavsett vad man tycker i olika frågor, men som vald eller anställd måste man ställa upp på våra utgångspunkter och vår värdegrund.

Samtidigt är han självkritisk. Man hade kunnat vara bättre på att stödja anställda som kan få tryck på sig och hjälpa dem som inte är hemma i svensk föreningstradition.

Greger Hjelm återkommer till vikten av fortsatta samtal och öppen dialog.

Samma sak säger Jenny ­Dobers: samtal, samtal.

– Immanuelskyrkan tar problemen på allvar och försöker inte sopa dem under mattan. Och församlingen har varit tydlig med att man inte vill vara ­homogen gemenskap, ­säger hon.

Dobers ser inte heller att oron för en splittring är befogad. Hon ser en trend i kyrkan i stort att man i stället håller ihop, trots olikheter.

– Trenden i församlingar är snarast den motsatta, att gå ihop, att bygga broar, säger ­Dobers. Det finns få exempel på att man delar sig, tvärtom stannar man kvar trots att det skaver ibland.