Håkan Fransson är på väg till Örnsköldsvik för att följa upp ett pågående projekt när Sändaren når honom för att prata om insatserna i Skåne. Fyra kommuner som jobbade drogförebyggande utifrån hans metod jämfördes med fyra andra kommuner.

– Jag tänkte att nu skulle vi äntligen få bevis för att någon metod har evidens. Men det var ju ingen skillnad på de fyra som gjorde som jag säger och de fyra andra. Det var väldigt förvånande och konstigt, en gåta för mig, säger Håkan Fransson, drogförebyggande samordnare i Öckerö Kommun.

Han har i många år arbetat för att minska tonåringars konsumtion av alkohol och droger, och hans modell kallas Öckerö­metoden. Själv kallar han det hellre Alla överens-metoden eftersom den bygger på att föräldrar och alla andra vuxna runt barnet ska ha samma gränssättande inställning.

– Det är tråkigt ifall de som planerar att jobba evidensbaserat nu tänker att den här metoden inte fungerar. Men än så länge har ingen metod fått någon vetenskaplig evidens, så det går inte påvisa att den är sämre än andra, säger Håkan Fransson.

Det var från 2016 till 2019 som fyra Skånekommuner gjorde insatser utifrån Alla överens-metoden och resultaten jämfördes sedan med fyra andra närliggande kommuner. Varje år gjordes mätningar bland högstadieungdom­arna i alla åtta kommunerna där en rad frågor om deras alkoholkonsumtion ställdes.

Utvärderingen genomfördes av Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet och kollegan Robert Svensson, professor i kriminologi. Björn Johnson berättar att alkoholkonsumtionen bland tonåringar i de skånska kommunerna låg på en stabil nivå under åren då undersökningen pågick, vilket stämmer överens med utvecklingen på riksplanet. Däremot hade drickandet minskat kraftigt de senaste 15 åren innan.

– En möjlig förklaring är att metoden inte fungerar, eller att den fungerar men inte kan överföras till andra sammanhang, ­säger han.

Björn Johnson kan också tänka sig att det handlar om en Håkan Fransson-effekt, att hans personlighet och entusiasm har så stor betydelse för insatserna så det helt enkelt inte blir samma sak när andra är projektledare.

Det tror inte Håkan Fransson själv. Han räknar upp en rad kommuner norröver där drickandet har halverats med hjälp av metoden utan att han själv varit med.

Andra förklaringar kan vara att studietiden var för kort, att kontrollkommunerna skärper upp sitt arbete när de vet att de ingår i en studie eller att insatserna ”smittar” genom att de åtta kommunerna ligger nära varandra så människor läser samma tidningar och sociala medier.

Håkan Fransson betonar en miss i arbetet.

– Folkhälsomyndigheten skulle finansiera studien men hoppade av, så både forskarna och jag har jobbat delvis ideellt. Därför gjordes aldrig kartläggningen av kontrollkommunernas ordinarie drogförebyggande arbete. Så ingen har mätt skillnaderna på de insatser som gjordes under de där åren.

Både Håkan Fransson och Björn Johnson tycker det vore önskvärt med en ny studie, och båda tror att föräldrars och andra vuxnas agerande är nyckeln till att minska drickandet bland de unga.