Det är inte ofta som biskopar, och även ärkebiskopen, i Svenska kyrkan distanserar sig från ett beslut i kyrkomötet på det sätt som görs nu. Det var i förra veckan som en majoritet av ledamöt­erna i det högsta beslutande organet i Svenska kyrkan valde att ”ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apart­heid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.”

Beslutet fick omedelbart hård kritik av judiska organisationer i Sverige.

Aron Verständig, ordförande för det judiska centralrådet, säger till Kyrkans tidning att beslutet en­sidigt fokuserar på ett land.

– I kyrkomötets beslut ligger en implicit anklagelse mot Israel för att vara en apartheidstat och det minskar statens legitimitet. Vi i centralrådet företräder inte Israel, men i det här fallet ansåg vi att det var så pass allvarligt att vi behövde markera, säger han.

Ärkebiskop Antje Jackelén svarar i ett öppet brev till Aron Verständig att hon egentligen stödde ett avslag på motionen, men också att användningen av ­ordet apartheid gör att beslutet kan övertolkas.

– Även om jag tycker att formuleringen är olycklig är det tydligt för mig att kyrkomötets beslut på intet sätt är riktat mot judar som folk, vare sig i Sverige eller Israel, ej heller mot staten Israel. Det som avses är kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell rätt, det vill säga folkrätten i Israel och Palestina, skriver hon.

Biskoparna Sören Dalevi och Åke Bonnier varnar i ett inlägg i Kyrkans tidning för att beslutet riskerar att rasera relationen till judiska trossyskon för lång tid framöver. De skriver att det är: ”ett beslut som kommer att tolkas och förstås som ett sätt att brunsmeta landet Israel med ­benämningen apartheid.”

Sune Fahlgren, som är lärare på Enskilda högskolan och som tidigare har varit direktor för Bildas center i Jerusalem, är dock positiv till kyrkomötets beslut. Han tolkar det som ett uttryck för att vilja granska hur folkrätten kan appliceras på situationen i området.

– Det tycker jag är motiverat eftersom Svenska kyrkan har en så nära relation till de palestinska kristna, men också har jobbat länge med relationerna till judendomen och det judiska folket, ­säger han.

Du tycker inte det är provocerande att använda begreppet ­apartheid?

– Nej, det har att göra med att det finns många vittnesmål om det i området. Utan att döma på förhand så måste både Israel och Palestina granskas mot hela folkrätten, inklusive reglerna mot apartheid. Det är ju ingen som anklagat det judiska folket för att stå för apartheid, det är en granskning av politiken. Ordet apartheid används ju också av ­israeliska fredsrörelser.

Hur reagerar du om granskningen kommer fram till att det inte är apartheid?

– Då vet vi det. Det viktiga är att det blir klarlagt.