”Svenska myndigheter förstår inte vår kultur”

Sedan det uppmärksammades att assyrier/syrianer är några av de mest drabbade av covid-19, har det förts en lång kamp mot svensk byråkratis bristande information till invandrargrupper.

I mars tog därför Nuri Kino initiativet till #tellcorona, en kampanj för att sprida information på 17 språk i invandrartäta områden i Sverige och andra europeiska länder. Allt ifrån persiska, tigrinja, arabiska och somaliska till två kurdiska dialekter. Inlästa av kända skådespelare, idrottare och artister.

Videoklippen sprids främst via sociala medier och har uppmärksammats av till exempel Le Monde och Sunday Times men också av arabisk och kurdisk media.

– Att använda sig av sociala medier för att nå ut snabbt och till många har vi lärt oss av IS, som varit bra på det. På två veckor nådde vi bara på Facebook 700 000 personer. Men Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tackade nej trots att vi erbjöd materialet helt gratis.

Så även Södertälje kommun som först nu publicerat information på 22 språk, men inte på sur-
yoyo, trots att assyrier/syrianer utgör över 30 procent av kommuninvånarna. Men efter att Nuri Kino kritiserade kommunen, MSB och 1177 har informationsblad på bland andra suryoyo skickats till alla hushåll i Södertälje.

Nuri Kino är förkrossad av sorg. Många släktingar och vänner har gått bort.

– Begravningarna är många och är nästan värre än själva dödsbeskeden. Vi är berövade något viktigt. Att inte kunna kramas eller äta en stund tillsammans är traumatiskt för oss, menar Nuri Kino.

Men det hade inte behövt gå så illa. I julas då han befann sig i Libanon i arbetet med A demand for action (ADFA), ett globalt initiativ för att stoppa den etniska rensningen av kristna assyrier, syrianer och kaldeér och andra minoriteter i Mellanöstern, mötte han en infektionsläkare som berättade om ett nytt virus från Kina som kanske skulle kunna drabba många världen över hårt. Väl hemma i Sverige fick han information om hur särskilt fattiga delar av Iran hade drabbats av ett virus.

– Då insåg jag precis vad infektionsläkaren hade pratat om.

Han började ringa runt till myndigheterna och varnade för vad skulle kunna hända.

– En del trodde att jag hade tappat förståndet men tyvärr fick jag rätt. Rädslan för att stigmatisera vissa invandrargrupper har varit förödande. Alla är rädda för att agera fel. Det är så tragiskt med svensk byråkrati eftersom den kan bli en bromskloss i att rädda liv.

I Libanon har ADFA delat ut munskydd och handsprit till flyktingfamiljer men också mat och vatten, tack vare privata gåvor.

Redan innan Folkhälsomyndigheten gick ut med sina rekommendationer om folksamlingar ringde han runt till sina kontakter i kyrkor och moskéer för att uppmana dem att stänga. En del förstod och stängde genast.

Som assyrier/syrian tillhör Kino en kultur som präglas av stark social närhet. En kunskap som svenska myndigheter borde ha tagit hänsyn till i ett tidigt skede.

– Myndigheterna förstår inte vår kultur och kollektivets betydelse. Hos min mamma kunde vi samlas 30-40 personer en vanlig helg. En del har sina mor- och farföräldrar boende hos sig. Vi umgås intensivt och kollektivt, ibland dagligen.

Sedan två månader lever han nu tillfälligt helt isolerad i Södertälje hos sin gamla mamma. Hemtjänsten är pausad eftersom personalen inte hade skyddsutrustning. Döden blir påtaglig varje dag. Hittills har han koppling till 30 personer som dött av covid 19.

Trots all sorg är han inte uppgiven, snarare ledsen över att han fick rätt.

– Hade inte vårt arbete i Mellanöstern burit frukt hade jag nog hamnat på hispan. Det har varit omöjligt att bearbeta de trauman som vi tagit del av. Nu kör vi bara.