Equmeniakyrkans ledare Karin Wiborn ger intryck av att vara någon slags anti-israelisk aktivist i sitt svar den 13/5 i Sändaren till några som jag anser gjort sig kända som anti-israeliska aktivister. Därför undrar jag om en människa som jag ens hör hemma i Equmeniakyrkan. Jag förstår att Wiborn inte vill mista en gammal medlem sedan många decennier och jag fattar att svaret blir ”Visst hör du hemma här”, men jag undrar verkligen vilket utrymme vi som inte hatar Israel har i Equmeniakyrkan.
Hur ska vi förstå Wiborns tal om ”Israels attack på Gaza” när de senaste striderna i Gaza beror på Hamas avskyvärda attack och massaker mot södra Israels socialistiska kibbutzer och en musikfestival den 7 oktober 2023? Wiborns språkbruk är bäst beskrivet som vämjeligt i ljuset av detta illdåd.
Det är också i övrigt vilseledande och partiskt mot Mellanösterns enda demokrati att behandla Israel som en slags orsak till kristnas svåra sits i Mellanöstern i dag. Det är rent verklighetsfrämmande och totalt förvirrat att påstå detta när problemen för kristna i hela Mellanöstern har sin grund i islamismen, antingen direkt från stater som Iran och Afghanistan, eller indirekt från terrorgrupper som finansieras och leds av dessa regimer – vars mål är Israels och alla judars utplåning.
Wiborn lever helt tydligt i en antisemitisk föreställningsvärld där Israel ständigt framställs som ondskan själv. Hon aktar sig naturligtvis noga för att uttrycka detta explicit. Men implicit är det staten Israel hon framställer som den ”eviga juden, allt gotts fiende”. Jag har svårt att se varför jag och andra Israelvänner ska stå med som någon slags stödtrupp till en ledare som uttalar sig på detta sätt – och inte bara den här gången.
Jag kräver faktiskt att ledningen för Equmeniakyrkan antingen omvänder sig eller rent ut säger: ”Här är vi emot Israels existens – vi ansluter oss till kyrkans långa historia av antisemitism med glädje och stolthet.” Då blir det lätt att veta vad vi ska göra, vi som helt självklart vägrar skriva under på detta eviga judehat som fått en sentida uttolkare i Wiborn, nu återigen manifesterat i förvriden retorik mot den enda judiska staten på jorden.
/Alma-Lena Andersson, Holmträsk Kalix
Svar direkt från Karin Wiborn:
”Du hör hemma i Equmeniakyrkan”
Tack för att du delar din oro och dina tankar. Frågorna som rör Israel och Palestina väcker starka känslor och djup smärta hos många människor, också inom våra kyrkor.
Jag vill vara mycket tydlig med att Equmeniakyrkan tar avstånd från all antisemitism. Hat mot judar har en lång och mörk historia i Europa och i kyrkan, och det är ett ansvar vi behöver bära med ödmjukhet och vaksamhet. Judiskt liv och judisk tro ska alltid bemötas med respekt och värdighet.
Samtidigt innebär det inte att man avstår från att tala om det lidande som människor i Gaza och på Västbanken utsätts för, eller från att kritisera politiska och militära handlingar från staten Israel när man menar att dessa strider mot folkrätten eller orsakar omfattande civilt lidande. På samma sätt har Equmeniakyrkan tydligt fördömt Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och krävt att gisslan skulle friges.
I våra kyrkor finns människor med olika erfarenheter, perspektiv och politiska uppfattningar om Mellanösternkonflikten. Det måste få finnas ett sådant samtal också framåt. Att uttrycka solidaritet med palestinska civila eller oro över utvecklingen i Gaza innebär inte att man är emot Israels existens eller det judiska folket.
Du frågar om du hör hemma i Equmeniakyrkan. Svaret är ja. Equmeniakyrkan vill vara ett sammanhang där människor med olika erfarenheter och uppfattningar får plats, också när vi inte delar varandras analyser fullt ut. Vår gemensamma utgångspunkt behöver vara människovärde, respekt och en vilja att söka fred och sanning tillsammans.
Karin Wiborn, kyrkoledare Equmeniakyrkan
