Krönikor

Vi ser alltid felpassningarna

Vi ser ofta det som brister snabbare än det som bär. I fotbollen blir det tydligt, och även i kyrkan får det konsekvenser.

Tack för att jag fick leva livet sommar efter sommar

Scoutläger, tonårsläger, Hönökonferensen och Frizon. Mina somrar var fyllda av packning, tro, vänskap och äventyr. På lördag åker min dotter på sitt första scoutläger och jag påminns om alla de människor som gjorde mina somrar möjliga.

Vem ska jag tro på?

Jesus är en bra start. Men sen då? Vem och vad ska man tro på mer? Det här är en krönika om maskrosor, pension, poolen, barn som växer, vad man ångrar på dödsbädden och att vara smal på midsommar. Men framförallt om att få hjälp att lyssna på sin kompass.

Ännu en andraplats för Joel Halldorf

Joel Halldorf tvivlade. Arsenal levererade. Fjädern i hatten är min.

Orden som fastnade, och som dröjer sig kvar

Hur gör man egentligen med förkunnelsen, vem riktar man den till – till de kristna eller ickekristna? Ett svar på den frågan har etsat sig fast hos Carl-Henric Jaktlund.

Tiga är guld – och ibland också själva jobbet

Att leda ett samtal brukar handla om att ställa frågor. Den här kvällen handlade det mest om att låta bli. Det skriver Carl-Henric Jaktlund.

Påsken behöver återuppstå

Påsken är kyrkans centrum – men samlar inte alltid längre som den borde. Om verkligheten ser ut så behöver kyrkan våga tänka nytt.

Jag såg honom bryta ihop – och gjorde ingenting

En man får ett samtal i SJ:s lounge och rasar samman. Jag sitter två meter bort och tvekar. Efteråt är det inte honom jag tänker mest på.

Granne med någon som spelar i en helt annan liga

En advokat lovar femtio års pålitlighet. Skylten bredvid gör ett ännu större anspråk.

Vi ska älska församlingen, inte älska drömmen om den

När vi håller fast för hårt vid vår dröm så kan vi bli besvikna på den verkliga församlingen och riskera döma andra för att församlingen inte matchar vår idealbild. Det skriver Johan Winbo.

Roten till allt gott

En vecka i Las Vegas blev en påminnelse om vad som står på spel och vad som är viktigt på riktigt. Om det skriver Carl-Henric Jaktlund i dagens krönika.