Det var församlingspedagogen Martina Green och scoutledaren Daniel Sunnemar som tog initiativ till att uppmärksamma Sture Andersson. Martina beskriver honom som en mjuk, vänlig och ödmjuk person med ett stort hjärta för scouterna.
– Han är väldigt old school i sina kunskaper. Han kan typ allt. Han kan flå en grävling och kan vad som helst som har med den svenska naturen att göra, säger hon.
Men det är framför allt hans vilja att hjälpa till som gör honom till en uppskattad ledare. Sture är den som ser till att allt är förberett och att andra kan ägna sig åt barnen.
– Ingen har ens bett honom fylla på hela vedförrådet. Han går ändå och gör det. Han hör om någon granne som ska fälla ett träd, frågar om han kan få det, klyver veden och lägger den i scoutförrådet. Det är sådant som bara magiskt har löst sig för att Sture dök upp.
Martina berättar att hon ofta möter tidigare scouter som fortfarande minns Sture, trots att det kan ha gått flera decennier sedan de själva var aktiva i kåren.
– Han är en legend utan att någonsin ha stått i centrum. Det är också därför det kändes så värdefullt att ge honom ett offentligt erkännande. Han tjänar för att tjäna, inte för att få något tillbaka, säger Martina Green.
Sture, hur kändes det att få ta emot utmärkelsen under gudstjänsten?
– Det var skoj! Jag hade ingen aning om det innan, utan fick veta det först när de började läsa upp motiveringen. Det var lite chockerande, men väldigt trevligt.
Hur länge har du varit scoutledare och har du något speciellt minne från åren?
– Jag började som nyingeledare när jag var 16 år. Sedan gick jag över till scout och höll på tills jag var 48–49 år ungefär. Därefter hade jag ett uppehåll, men när jag blev pensionär började jag igen. Det är ungefär sex år sedan nu.
– För länge sen skulle jag vandra med nyingar på en kulle utanför Kungälv. Det var rätt så jobbigt att ta sig upp, vi fick klättra och hjälpa dem att ta sig upp. När vi kommit upp fanns det en parkering där. Då var scouternas första reaktion: Har vi gått upp!? Vi kunde ju ha åkt upp med bil! Det var roligt.
Vad fick dig att börja igen?
– Jag har varit med i kyrkan hela tiden. När jag blev pensionär tänkte jag att jag kunde börja lite grann igen. Någon frågade om jag kunde följa med och hjälpa till på ett läger eftersom de behövde fler vuxna. Efter lägret tänkte jag att det är lika bra att jag fortsätter.
Vad är det bästa med att vara scoutledare?
– Det är mysiga, goa barn och goa ledare att arbeta tillsammans med. Jag tycker om att förbereda aktiviteter och ha hand om patrullen och det är roligt att få följa barnen när de växer upp. Jag har inga egna barn så det är fint att jag får låna dem.
Du är 70 år nu, hur länge tänker du fortsätta som scoutledare?
– Jag har inte funderat på att sluta än. Vi får se!
Motiveringen
”En scoutledare som varit trogen Redbergskyrkans scoutkår under hela sitt liv. Han har varit i tjänst så länge att flera generationer har haft honom som ledare. I scoutlagen står det att en scout är vänlig och hjälpsam. Det är han. Han ställer alltid upp, hjälper till och rycker i där det behövs. Han möter både scouter och svårigheter med gott humör. Han klagar aldrig … scouternas förtjänstmärke i guld och emalj tilldelas Sture Andersson”
