Det har tagit över ett och ett halvt år att färdigställa Britta Hermanssons hittills mest omfattande bok. Texterna har vuxit fram på tåg, under resor och hemma i soffhörnet. En del är nyskrivna, andra har sitt ursprung i hennes Mellanrum-poddar, krönikor i Göteborgs-Posten och tidigare föredrag.
– Det har varit mycket jobb, men det har varit fantastiskt roligt! Det är grundkänslan, säger Britta Hermansson.
För att skapa en röd tråd har hon gett varje månad ett eget tema. November kretsar till exempel kring allhelgona och sorg, medan december rymmer tankar om julen och lucia. Under sommaren handlar texterna om odling och skörd.
Men trots att boken innehåller en text för varje dag vill hon helst inte kalla den för en andaktsbok.
– Det är ju en hel del andakter i den, men jag skulle vilja nå de som är lite i mellanrummen, de som inte är självklara i kyrkan. Jag hoppas att det här kan vara en bok man ger till en kompis som inte är så van vid det kyrkliga språket, men som kanske skulle behöva någon sorts reflektion.
”Det viktigaste är igenkänningen”
Tanken är inte heller att läsaren måste följa boken från första januari till sista december. Varje text är kort och kan läsas på någon minut.
– Man kan ha den nära till hands vid sängen, på köksbordet eller i väskan. Läsa en text när man behöver en paus. Jag tänker också att den kan användas i samtalsgrupper, bokklubbar eller kanske under en middagsbjudning. Då kan man fråga när var och en fyller år, slå upp det datumet och ge dem en hälsning från deras födelsedag.
Förhoppningen är att läsaren ska känna igen sig i både det stora och det lilla.
– Ja, det viktigaste är igenkänningen. Att mitt liv rör vid ditt och allra mest att du och jag kan ana att Gud rör vid allt och håller ihop oss.
Dolly Parton och en svettig gudsbild
Bland de 366 texterna finns en som Britta Hermansson tycker sticker ut lite extra. Den har rubriken ”Dolly, klimakteriet och gudsbilden”.
– Det är en sång som Dolly Parton har skrivit om klimakteriet. PMS Blues heter den. Naturligtvis slår ju aldrig sådana låtar igenom riktigt, säger hon med ett skratt.
I texten skriver hon om klimakteriets vallningar, svettningar och känsloregister, men också om hur våra bilder av Gud kan förändras genom livet.
Hon tar avstamp i den bibliska bilden av Gud som en höna som samlar sina kycklingar under vingarna. En bild som för många förmedlar trygghet och omsorg, men som för Britta Hermansson får en helt annan innebörd.
– Att krypa in under de vingarna ger mig en känsla av panik. Det är för varmt, instängt och trångt. Jag vill ha luft, frihet och större perspektiv.
Texten avslutas med ett tack till både Dolly Parton och Gud, som inte låter sig stängas in i människors föreställningar. Och när Britta under intervjun bläddrar fram texten visar det sig att den fått ett särskilt passande datum: den 8 mars, internationella kvinnodagen.
– Tack gode Gud! Det var ju helt perfekt! Det hade jag faktiskt inte tänkt på, utbrister hon.
Tung Sverigeturné
När Britta Hermansson äntligen fick hålla den färdiga boken i handen var det med stor glädje. Allt var precis som hon önskade.
– Det känns väldigt fint. Ett projekt man eventuellt gör en gång i livet om man är skrivande.
På söndag blir det bokrelease i Betlehemskyrkan i Göteborg och sen följer arton stopp runt om i Sverige innan jul. Med sig ska Britta alltså bära årets alla dagar.
– Det känns roligt med turné, men det känns också, på ett väldigt fysiskt plan, väldigt tungt. Det är ju en rätt så omfattande bok och det är svårt att veta hur många böcker man ska ta med sig. De väger rätt mycket! säger hon och ler.
Något nytt stort bokprojekt har hon inte i sikte just nu. Men skrivlusten finns kvar.
– Jag trodde att jag skulle vara mätt på skrivandet, men det är jag inte. Däremot ser jag inte något nytt bokprojekt framför mig just nu.
