Sändarens intressanta podd ”På jakt efter framtidens kyrka” har fått mig att reflektera kring vilka utmaningar jag ser i mitt eget sammanhang. Det är två saker som påkallar min uppmärksamhet: ekonomin och att orken i den åldrande församlingen tryter. Utifrån det funderar jag: Har vi kanske för många heliga kor i Equmeniakyrkan?
Du kanske hört uttrycket ”det finns inga heliga kor”? De som gärna använder det är förändringsbenägna och kan säga det i en krissituation, särskilt när ekonomin och orken tryter, men i praktiken är det inte alltid så enkelt.
Uttrycket om heliga kor är en metafor och beskriver ofta en situation där en idé är så djupt rotad att den inte kan ändras, även om det skulle vara fördelaktigt att göra det.
Jag tror på att vi emellanåt behöver slakta ”heliga kor” för att göra det möjligt att få ork och inspiration till att starta något nytt. Det som började som en helig vandring inför Gud, kan i slutändan landa i att det blir såsom en ”helig ko” för oss. Vi stressar och håller fast vid det som i början var något gott men vars värde därefter kanske devalverats eller rent av helt försvunnit.
Det livet har lärt mig är att ett flertal verksamheter som jag har varit involverad i haft en viss livslängd. En del i några år, andra en termin och ibland enbart enstaka tillfällen, vilket mött ett behov. Det är även ganska vanligt att hålla ut lite för länge, att hålla ut även när inspirationen saknas.
När en verksamhet ska lämnas över till att drivas av någon annan, tror jag att det måste till en anpassning till den nya situationen. Min övertygelse är att överlämningar ska ske genom att ”mina ideal” måste dö bort från mig. När jag lämnar, så lägger jag mig inte i hur det formas vidare, på så sätt möjliggörs att nästa person eller generation får göra det i Guds kraft och inte bara ska fortsätta som det alltid har varit. När man går i Guds kraft tar man vara på visdomen från det förgångna och blickar samtidigt framåt mot behoven i en ny tid.
Min poäng är att nyckeln för att orka i det långa loppet är att ”ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet” (Heb 12:2-3).
Equmeniakyrkan kommer att leva vidare. Jag tror på den lokala församlingen i det större sammanhanget! Vi kommer att bli välsignade av många verksamheter framöver. I framtiden behöver en del ”heliga kor” slaktas och nya verksamheter startas. Det måste bli naturligt för oss att verksamheter, kommer och går, som gör att flödet genom generationerna blir naturligt. Jag startade själv verksamheten Bibel och pizza denna höst hemma i Ansgarskyrkan, något jag tror fortsätter ett bra tag framöver. Men det kommer en dag då behovet eller förutsättningarna ändras. Då vilar jag i insikten att Gud gör någonting nytt efter mig, med andra personer för en ny tid.
Vem vet, kanske bygger nästa bibelkurs vidare på tanken om kor och heter Bibel och mjölk?
