Det är lätt att missförstå trohet. Vi tänker kanske att den som står kvar inte förändras och att hålla fast innebär att göra som vi alltid har gjort. Men efter min resa till Kongo-Brazzaville tänker jag snarare tvärtom: Det är just när vi står kvar hos varandra som vi vågar ta nya steg.
I början av oktober mötte jag kyrkoledaren Elenga i vår systerkyrka. Samtalen gjorde intryck. Det finns en längtan efter att stärka kyrkans arbete – och konkreta utmaningar att ta sig an. Hur formar vi ledare som kan bära ansvar? Hur värnar vi barns rättigheter? Hur kan kyrkans hälsokliniker få bättre förutsättningar? Det är frågor som följer mig hem. Tron blir inte mindre andlig när den får handla om sådant. Tvärtom.
Jag fick också tillbringa två dagar med Apg29, där unga människor från olika länder delar tro, vardag och frågor om framtiden. I mötet mellan olika erfarenheter kan vi upptäcka sådant som vi inte hade sett på egen hand. Mission är inte en enkelriktad rörelse från Sverige till resten av världen. Vi behöver varandras perspektiv och gåvor.
En relation som fortsätter att växa
Om några dagar reser jag igen, denna gång till Ecuador. Även där ska jag möta deltagare i Apg29 och samtala med pastorer och ledare. Vår relation till systerkyrkan i Ecuador sträcker sig mer än ett halvt sekel tillbaka, men den lever inte av sin historia. Den får liv när nya generationer möts, när församlingar lär av varandra och när tron prövas i nya sammanhang.
Det är detta jag hör i orden som bär årets internationella insamling: ”Vi står kvar – tillsammans.” Inte för att vi har hittat en form som aldrig får förändras, utan för att vi har gett ett löfte till varandra. Vi vänder inte ryggen till när behoven skiftar, när samarbetet blir krävande eller när nya frågor ställs.
Att stå kvar betyder att lyssna länge nog för att förstå. Att vara beredd att förändra det som behöver förändras. Att dela resurser, men också ansvar. Och att inte alltid vara den som har svaren.
Mer än pengar
I en tid då mycket blir kortsiktigt är långvariga relationer en motkraft. De bygger på något större än enskilda projekt och insamlingar: På övertygelsen att vi hör ihop i Kristus.
Därför behöver vår internationella insamling handla om mer än pengar, även om gåvorna är avgörande. Den är ett sätt att säga till våra systrar och bröder runt om i världen: Vi fortsätter att gå med er. Och vi är beredda att själva förändras på vägen.
Vi står kvar. Just därför går vi vidare.
