back to top
tisdag, februari 10, 2026

Evangelisation utan estrad

Att sprida evangeliet är inte en metodfråga utan en kärnfråga för kyrkans liv och trovärdighet. När de gamla formerna tappar kraft behöver kyrkan mod att söka nya vägar – inte av anpassning, utan av kärlek till människor. Om det skriver Carl-Henric Jaktlund.

Dela

I ett nyligt reportage i Sändaren uttryckte Britta Hermansson, som sedan länge räknas till Equmeniakyrkans nationella evangelister, sig så här:

”Först måste vi komma på: Vad är en evangelist i dag? Vi ser lätt en stor grupp gubbar, en bild av evangelistkåren från typ 1948. Men så är det inte nu och jag tror vi är lite tagna på sängen, vi vet inte hur vi ska fortsätta.”

Hon fortsatte:

”I Equmeniakyrkan är kanske inte frågan om evangelistens roll överst, men tron och frågan hur ska vi få människor att komma till tro är högt upp. Men det är inte så självklart att det är evangelisten som, gammaldags uttryckt, drar in nätet med fisk.”

Här sätter Hermansson fingret på en fråga som angår inte bara Equmeniakyrkan, utan kyrkan i stort i dagens Sverige: Hur når evangeliet människor i en tid där de gamla vägarna inte längre leder fram?

Foto: Jametlene Reskp

När de gamla vägarna inte längre leder fram

Tidigare klassiska modeller för evangelisation – kampanjer, tältmöten och stora samlingar – har tappat mycket av sin kraft. Det är i dag få som tar steget från vardagsliv till estrad på det sätt som tidigare generationer gjorde.

Det verkligt avgörande är därför inte att dessa modeller tappat kraft, utan vad som kommer i deras ställe. Om estradens talarstol inte längre är evangelistens huvudsakliga plats – var sker då mötet med evangeliet?

Hur ser evangelisation ut i en ny tid?

Den frågan behöver upp på kartan ordentligt. För det handlar inte bara om församlingars framtida livskraft, även om den är viktig. Det är i grunden en trovärdighetsfråga för kyrkan. I en samtid där mission ofta ges en negativ klang är evangelisation ändå en självklar del av den kristna trons väsen. Att dela de goda nyheterna – om en Gud som skapar i kärlek, söker i kärlek och ger sitt liv i kärlek – är inte ett tillval utan en konsekvens av tron själv.

Det ska förstås inte ske med tvång eller hot, utan som möjlighet och inbjudan. Men att bli tyst om sitt budskap är inte ett alternativ. Om kyrkan slutar bry sig om huruvida evangeliet faktiskt når fram, då har något helt avgörande gått förlorat.

Därför är frågan om hur kyrkan delar sin tro i vår tid inte marginell, utan något som borde ligga högt på varje församlings och samfunds agenda.

Så vad skulle då kunna vara en väg framåt? Britta Hermansson antyder att det kanske inte längre är evangelisten som ensam ”ska dra in näten med fisk”. Det är ett viktigt skifte. Kanske handlar evangelisation i vår tid mindre om den enskilde förkunnaren på estraden och mer om kyrkans gemensamma liv.

Anledningarna till detta är flera. Ett grundläggande perspektiv är att kristen tro inte längre är en självklar referenspunkt i samhället. Tidigare fanns en allmänkunskap om kyrkans språk och berättelser som gav evangelisten en gemensam utgångspunkt. Den kontaktytan är i dag ofta borta.

Det kan upplevas frustrerande, men här finns också möjligheter. Evangeliet är numera sällan något människor aktivt tagit avstånd från. Oftare är det något de aldrig har mött. Det förändrar förutsättningarna – och öppnar nya dörrar.

Mindre estrad – mer vardag

Detta är inte en hopplös tid för kyrkans evangelium. Men det är en annan tid.

Det logiska steget kan därför vara att de få evangelisterna på estrader ersätts av de många evangelisterna i vardagen. Samtal grannar emellan vid grillen, funderingar med arbetskollegan över lunchen, ett lyssnande möte snarare än ett färdigt svar. Kanske handlar evangelisation i vår tid mindre om att tala högre på åsiktstorgen och mer om att tala begripligare i de enskilda mötena.

Foto: Jeremy Bishop

Evangelisationen blir då mer lågmäld, mer vardagsnära och mer långsiktig.
Mindre kampanj – mer liv.
Mindre estrad – mer köksbord.

Det betyder inte att budskapet ska urvattnas. Tvärtom. När formerna förändras blir innehållet ännu viktigare. Evangeliet om Jesus Kristus – om nåd, försoning och nytt liv – är inte föråldrat. Men det måste få språk, tonfall och sammanhang som människor faktiskt vågar närma sig.

Evangelisation är därför inte i första hand en metodfråga. Det är en kärleksfråga. Älskar vi människor tillräckligt för att möta dem där de är, snarare än där vi önskar att de vore? Tror vi att evangeliet fortfarande är goda nyheter – också i vår tid?

Om svaret är ja, då måste kyrkan vara beredd att söka nya vägar. Inte av anpassning, utan av övertygelse. Ansvaret att dela evangeliet kan kyrkan aldrig lägga ifrån sig.

Är därmed tiden över för de utpräglade evangelisterna? Nej, fortfarande kan kampanjerna ha sin plats om än mindre utpräglat, och vid sidan om det behövs de för att inspirera och utbilda kyrkans folk till det viktiga uppdrag de har i sin vardag.

Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.
Dags att söka stipendier för fortbildning hos
Stockholms kristliga ynglingaförenings stipendiefond.

Läs mer

”Kyrkan behöver mindre struktur – och mer mod”

Jakten på framtidens kyrka kan ofta till tankar på nya strategier, strukturer och modeller. Men för Kim Lillskog, pastor i Equmeniakyrkan Helsingborg och ledamot...

Hur fick Equmeniakyrkan egentligen sitt namn?

Equmeniakyrkans barn- och ungdomsorganisation har haft sitt namn i 19 år. Equmenias styrelse lyfter nu att det kanske är dags att ändras. Det skrev...

Snart kan Equmenia byta till ett nytt namn

Kanske har du hört eller läst ord som "Equmeniapastor", "Equmeniaförsamling" och "frikyrkan Equmenia"? Egentligen ska det vara “Equmeniakyrkanpastor”, “Equmeniakyrkanförsamling” och “organisationen Equmenia”. Men det...

”Framtidens kyrka byggs i mångfald – inte likformighet”

När Maria Fagré blickar framåt är det inte nya metoder eller trendiga uttryck hon först och främst längtar efter. Snarare handlar det om ett...