När frågan om framtidens kyrka kommer upp svarar Fredrik Lignell utan tvekan.
– Det första ord jag tänker på är marginalen. Om vi ska kunna vara kyrka i Jesu efterföljd måste vi röra oss tydligt mot marginalen. Jesus kommer från marginalen och rör sig i marginalen. Ska man möta honom får man nog ta sig dit.
Fredrik Lignell, som under många år varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan och i dag arbetar med skrivande, undervisning och andlig vägledning, menar att svensk frikyrka under lång tid genomgått en tydlig klassresa.
Det i sig är inte fel, menar Fredrik Lignell – men det förändrar kyrkans perspektiv.
– Jag sa en gång lite tillspetsat att jag undrar om vi inte har för många BMW på parkeringen och för få knarkare i källaren. Svensk frikyrka har gjort en rejäl klassresa. Väckelserörelserna började i enkelhet och bland människor som kämpade med livet. Frågan är hur vi behåller nerven i det när vi själva har blivit mer etablerade.
Risken att bli en flock
Fredrik Lignell menar att kyrkan delar en mänsklig tendens med alla andra gemenskaper: att bli allt mer lik sig själv.
– Vi söker vår flock. Det finns nästan en magnetisk dragningskraft i det. Och kanske särskilt när vi blir äldre. Då måste kyrkan kämpa emot två rörelser: inåt i fokus och uppåt i ålder. Annars åker vi bara med, lite som i en rulltrappa.
Samtidigt ser Fredrik Lignell något unikt i kyrkans gemenskap.
– Att gå på gudstjänst är fortfarande en ganska ovanlig mötesplats i samhället. Där möts människor i olika åldrar, bakgrunder och livssituationer. Det är inte så många andra sammanhang där man tvingas dela rum med människor man inte själv har valt.
För Fredrik Lignell är just den erfarenheten viktig.
– Att bara träffa människor som tänker som jag själv och lyssnar på samma musik blir ganska begränsande. Några av mina viktigaste vänner har funnits i en arabiskspråkig gudstjänstgrupp i vår kyrka. De har hjälpt mig att förstå världen på ett sätt jag aldrig hade kunnat själv.
Vad är egentligen centrum?
När kyrkan i dag brottas med svåra konflikter menar Fredrik Lignell att en avgörande fråga ofta hamnar i skymundan: vad som egentligen är centrum i kyrkans tro.
– Kyrkan bråkar mycket om vem som får vara med och hur vi ska tänka kring olika frågor. Då tror jag att vi måste försöka urskilja vad som är centrum och vad som är periferi. I centrum står trosbekännelserna. Där kan vi inte slira.
Fredrik Lignell pekar på att många av de frågor som skapar djupa konflikter i kyrkor i dag inte nämns där alls.
– Under mina fyrtio år i kyrkan har vi bråkat om många saker: kvinnliga präster, samkönade relationer, politiska frågor. Men nästan alla de tvisteämnena har en sak gemensamt: de nämns inte i trosbekännelserna. Det betyder inte att de är oviktiga, men det betyder kanske att vi kan leva tillsammans utan att tycka likadant.
Nya former för kyrkan
Samtidigt tror Fredrik Lignell att kyrkans organisatoriska former kommer att förändras. Den svenska frikyrkans struktur bär tydliga spår av 1800-talets föreningsliv – något som i dag är i kris långt utanför kyrkan.
– Frikyrkan är på många sätt en 1800-talsprodukt, formad av förenings-Sverige. Jag raljerar inte över det, det finns mycket vackert i den modellen. Men frågan är hur det blir framåt.
Fredrik Lignell tror att framtiden kan rymma fler mindre och mer flexibla gemenskaper.
– Vi ser redan att mindre enheter, nästan som husförsamlingar, kan fungera. Där behövs inte lika mycket överbyggnad i form av hus och organisation. Jag tror inte att allt måste se likadant ut framöver.
Samtidigt betonar Fredrik Lignell att förändring inte handlar om att överge kyrkans kärna.
– Kyrkan måste alltid formas av de människor som befolkar den. Det betyder inte att vi lämnar det viktiga bakom oss, utan att det måste få gestaltas på nya sätt.
Radikalt avspänd – och radikalt tydlig
När Fredrik Lignell själv försöker sätta ord på hur en församling bör leva återkommer han till Jesu liv.
– Jag ser två saker hos Jesus. Å ena sidan en radikal avspändhet. Han umgås med människor som provocerar och verkar inte särskilt ängslig. Han kritiseras inte för att vara för sträng utan för att inte vara sträng nog.
Samtidigt är Jesu anspråk tydliga.
– Å andra sidan är han radikal när han möter människor. Han säger: gör mig till centrum i ditt liv. Där någonstans finns kyrkans kallelse – att vara radikalt avspänd och inkluderande, och samtidigt tala om de viktigaste sakerna som om de verkligen är viktigast.
Och trots kyrkans svårigheter i Sverige ser Fredrik Lignell ändå hopp.
– Frikyrkan har gått kräftgång ganska länge, det är bara att erkänna. Men kyrkan som Jesus håller på med i världen – den har jag hopp för. Hur den kommer att se ut i detalj vet vi inte. Men om den håller sig nära Jesus, då finns det alltid en framtid.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Fredrik Lignell. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Fredrik Lignell tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
