”Vi måste våga vara både relevanta och annorlunda”

Hur ser framtidens kyrka ut? I Sändarens podd pekar Equmenias generalsekreterare Marcus Lind ut riktningen: en kyrka som är begriplig och förankrad i vardagen – men också modig nog att sticka ut.

Dela

Det är inte i första hand nya metoder eller strategier som Marcus Lind återkommer till när han talar om kyrkans framtid. Snarare handlar det om något mer grundläggande: trovärdighet.

– Människor längtar efter en kyrka som är relevant och autentisk. Att det är på riktigt. Att kyrkan får vara en gemenskap där människor får möta Gud och där det faktiskt gör skillnad i vardagen, i hur jag lever mitt liv. Att det hjälper mig att bli den människa som Gud har skapat mig att vara.

Den längtan, menar Marcus Lind, finns där oavsett generation – men den prövas i mötet med verkligheten.

– Det där kan låta självklart, men många möter sammanhang där det inte upplevs så. Då behöver vi stanna upp och fråga oss vad som egentligen är fokus. Vad är syftet med det vi gör?

När språket inte landar

En avgörande fråga blir hur tron kommuniceras. Här ser Marcus Lind en tydlig utmaning i många församlingar.

– Vi har ofta höga utbildningskrav på pastorer, samtidigt som vi inte längre är en läsarrörelse där människor har samma bibelkunskap som förr. Det gör att det ibland uppstår en klyfta där vi pratar på ett sätt som människor inte förstår. Och då tappar vi dem.

För Marcus Lind är kopplingen till vardagen helt central.

– Det som utmärker en god predikant är att kunna knyta det till livet här och nu. Om det inte finns den kopplingen blir det mer en historielektion, och det är inte alla som brinner för det.

Samtidigt beskriver Marcus Lind en förändrad samtid. Där kyrkan tidigare kämpade mot negativa bilder möter man i dag ofta något annat.

– För 20 år sedan försökte vi visa att vi inte var så annorlunda. Vi jobbade med låga trösklar och ville visa att vi också kunde ha kul. I dag finns det i stället en nyfikenhet, särskilt bland unga. Många har inga starka fördomar, utan ett genuint intresse.

Marcus Lind

En kyrka som både rymmer och väcker nyfikenhet

Det förändrar också hur gudstjänsten kan förstås.

– Om vi talar om Jesus på ett sätt som är relevant för den som vill växa i tro, då kan också den som är nyfiken relatera till det. Jag tror inte alltid vi behöver tänka att det är två helt olika målgrupper.

Han menar att kyrkan behöver vara både tydlig och öppen.

– Vi behöver vara trygga i vad vi tror på och kunna stå för det, men också vara nyfikna och öppna i mötet med andra. Att det inte är ett hot att människor vrider och vänder på saker, utan något vi kan utforska tillsammans.

Frågan om uttryck – inte minst musik – blir en konkret plats där kyrkans hållning prövas.

– Det finns faktiskt en ganska enkel sak man kan göra om man vill nå unga, och det är att bredda musiken och vara mer öppen för olika uttryck. Det handlar inte om att ta bort det gamla, utan om att ge plats för mer.

Marcus Lind pekar på hur starkt musik hänger ihop med människors troserfarenheter.

– Har du mött Jesus i ett visst sammanhang, med vissa sånger, då bär du med dig det. Om du sedan kommer till en församling där allt låter helt annorlunda, då uppstår en dissonans. Där behöver vi bygga broar och visa generositet.

Modet att vara annorlunda

Men ytterst handlar det om något större än stilfrågor.

– Vi har ibland varit så rädda för att sticka ut att vi nästan blivit osynliga. Men tänk om vi i stället skulle våga leva på sätt som faktiskt utmanar samhällets normer.

Marcus Lind pekar på livsvalen som avgörande.

– Vi lever i ett samhälle som säger att mer pengar och fler saker gör oss lyckligare. Men om vi tänker efter är det inte alls självklart. Tänk om vi i stället skulle prioritera gemenskap, engagemang och mening – och faktiskt leva så.

Här finns också en avgörande princip, menar Marcus Lind.

– Vi ska inte göra saker för att vi tror att människor utanför kommer att gilla det. Vi ska leva som vi tror att Jesus kallar oss. Och fungerar det, då blir det attraktivt.

I slutändan landar Marcus Lind i en enkel men krävande övertygelse:

– Vi behöver tro på församlingen som Guds plan. Annars blir det svårt att få någon annan att göra det.


Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Marcus Lind. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Marcus Lind tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.

Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Läs mer

Passionsdramat: Sanne kungens seger bekräftas

Kvinnorna vaknar tidigt denna påskdagsmorgon. Det är knappt gryning, och de beger sig till graven med kryddorna och oljorna de har förberett. Men när...

Passionsdramat: Sanne kungen bevisar sin kärlek

Påskdramat är hela världens, hela livets, berättelse. I dagarna tre skriver Fredrik Lignell utbildande, vägledande och hoppingivande utifrån det stora passionsdramat med Jesus i centrum. Detta är del 2, den avslutande delen publiceras på Påskdagen.

Passionsdramat: Två olika sorters kungar möts

Påskdramat är hela världens, hela livets, berättelse. I dagarna tre skriver Fredrik Lignell utbildande, vägledande och hoppingivande utifrån det stora passionsdramat med Jesus i centrum. Detta är del 1.

I Åkessons Sverige gäller lagom mycket tro

När Jimmie Åkesson talar om graden av tro blir det tydligt: i hans Sverige får tron finnas – så länge den inte tas på för stort allvar.