Tiderna mörknar, så jag vill skriva om glädjen. Just nu vaknar jag glad varje morgon eftersom solen går upp och ner som den alltid gjort. Den lyser på ond och god, för alla som för mig. Och jag vaknar i glädje över Jesus. Orden i ”Gå Sion din konung att möta” finns i min morgonbön:
Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.
Ärligt talat gläds jag också helt självrättfärdigt över att jag inte är Elon Musk. Att leva med så mycket hat inom sig måste göra ont, hur mycket pengar man än har. Jag lider med honom – och förstås med alla som faller offer för hans framfart.
USA:s biståndsorgan USAID har gett hjälp åt hundratusentals utsatta världen över, inte minst utsatta kristna. Med Trumps goda minne lägger Musk just nu ner USAID. Det är ofattbart. Konservativa evangelikala som har stöttat Trump vädjar förgäves om att nationens bistånd ska återupprättas. Alltfler amerikaner börjar ångra hur de röstade i presidentvalet i november. Det finns själ till sorg och vrede, men psalmens ord dunkar i mig som hjärtslag: Var glad, var glad.
”Gå Sion din konung att möta” finns inte till som bekräftelse på att allt är toppen. Den finns för att ingjuta mod när hoppet viker.
Elon Musk kallar USAID ett ”ormbo av vänsterradikala marxister som hatar Amerika”, ”en kriminell organisation” och ”ondska”. En människa med så våldsamt mycket felriktad vrede behöver hjälp. Vem hjälper Elon Musk?
Må Gud värma hans hjärta. Allas vårt väl hänger på det.
Glädje mitt i det smärtsamma
Framför våra ögon håller USA på att förvandlas till en oligarki i stil med Ryssland, så, jag är glad. Jag gläds över biskop Mariann Buddes mod att profetiskt påminna makten om Jesus sådan han står fram i Bergspredikan. Jag gläds över den unge pastorn och demokraten i Texas representanthus, James Talarico, som har reagerat mot trumpismens försök att förvandla Jesus till en ”vapenviftande bötande pengaälskade fascist”. Jag gläds över människor i det konservativa kristna nätverket Southern Baptists Convention som hjälper papperslösa i USA i stället för att spotta på dem.
James Talarico och Southern Baptists Convention befinner sig milt sagt på olika platser i kristenhetens landskap. Det är mycket långt i vår värld till den kristna enhet som många drömmer om, och det är som det ska. Jesus är alltings nav, oavsett.
Att kyrkor och samfund står för sina olikheter gör mig enbart glad. Bara så kan vi föra öppna samtal med varandra, lära av varandra och – inte minst – kritisera varandra. Ekumenik innebär inte att allt och alla ska bli ett, utan om att se och lyssna.
Han kommer i makt att regera tills Gud uti alla blir allt. Vad som uttrycks här, är en större glädje än enhet mellan kyrkor och samfund, ett vidare hopp. Tills Gud uti alla blir allt – det är en mystik längtan efter att skapelsen må fyllas så av Gud att inget annat finns mer. Det kan tyckas ouppnåeligt, men vi är redan där. Varje gång någon öppnar sitt hjärta för medmänniskan och för Gud, är vi alla där. Guds rike finns inom oss.
Kristen enhet på ett kyrkligt plan kan däremot vara svår att uppnå, med mindre än att vi dömer andra i tro. Donald Trump är väl inte kristen på riktigt? Eller också: Den som förordar fri abort, samkönade äktenskap eller kvinnor i vigt ämbete är väl inte kristen på riktigt? Kristen på riktigt är väl bara den som förvaltar sin tro åtminstone nästan så som jag gör?
I stället behöver jag bita i det sura äpplet. Donald Trump är mitt syskon i tron. Han missar målet med flera ljusår, han kallar biskopen Mariann Bodde för ”otäck vänster” när hon talar utifrån bergspredikan, men liksom jag bekänner han en tro på Jesus – den Jesus som lär oss i Matteusevangeliet att vi ska känna igen dem på deras frukt.
På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.
Vilken slags frukt bär Donald Trump?
En värre dom än helvetet
Guds vilja kan inte vara annat än kärlek och glädje, annat vore inte Gud god. Och den som inte gör Guds vilja kommer inte in i sitt eget hjärta, i Gudsriket inom sig. Det är en värre dom än helvetet. Alla blir räddade från ondo – annars vore inte Gud villkorslös kärlek – men den som stänger sig ute från det egna hjärtat, dömer sig själv till tomhet.
Förra året var Elon Musk i Auschwitz. Han besökte förintelselägret i sällskap med överlevaren Gideon Lev och Gideons livskamrat, som skrev för några dagar i en offentlig uppdatering på Facebook:
”Är Musk antisemit? Hörni, det är faktiskt värre – han bryr sig inte överhuvudtaget”.
För Elon Musk, fortsätter hon, var Auschwitz bara en fotokuliss. Han var ointresserad, frånvarande, upptagen med hur att han skulle ta sig ut på bild.
I dag säger han sig hata staten, i synnerhet om den ger skattepengar till någon, men affärsimperiet som gjort honom till en av världens rikaste skulle inte existera utan stöd från USA:s skattebetalare. För tio år sedan var inget av hans företag ekonomiskt självbärande. Sammanlagt, enligt en genomlysning i Los Angeles Times 2015, hade han då fått drygt fyra miljarder dollar i statligt stöd till sina elbilar, solpaneler och återbrukbara raketsteg. Behovet av miljömässigt hållbar teknik var Elon Musks språngbräda till extrem rikedom. Han formligen dammsög staten på pengar till stöd för exakt sådan teknik som idag bespottas som woke av presidenten som stödjer honom.
Allt som överhuvudtaget nämner klimatkrisen raderas av Trumps hejdukar från regeringens hemsidor, och Musk själv påstår att ”woke dödade min son”. Hans barn Vivian Wilson är trans. Efter Donald Trumps seger i presidentvalet sa hon att hon tänker lämna USA. Hon beskriver en elak och frånvarande pappa. Själv ser jag en människa som innanför alla sina hatiska ord inte står för någonting. I stället för hjärta tycks där bara finnas tomrum.
Det skulle förstås gå att starta en debatt om det. Men i mörka tider gäller det att inte gå ner sig i grubblerier och bråk om allt som är dåligt. Jag behöver se med urskillning och säga vad jag ser, men jag går i sekularismens fälla om det jag ser reduceras till content i olika mediedebatter.
”Debatten” sägs det vara viktigt att synas i, men först måste man inse att ”debatten” driver ekonomi i en mediestruktur där delningar och klick genererar pengar åt medieägare. Plattformen X, där många syns och debatterar, ägs idag av Elon Musk. Det finns alla skäl i världen att sluta göda hans imperium genom att upplåta sina åsikter, sina samtal och sin glädje i hans industri.
Vardagens vackra glädje
Den industrin bygger på konflikt. Grälsjuka och hat frodas på plattformar som X, på ett sätt som får människan att framstå som sämre än hon är. Vi är ofta rätt bra på att älska varandra, i vardagen, i det lilla, i glädje – och med ”vi” menar jag inte ”vi kristna” utan vi människor i allmänhet. Men denna vardagliga glädje trumfas på plattformar som X av okvädande och hån.
”Syns du inte finns du inte” är en inarbetad marknadsföringsdevis, men Jesus existens är inte beroende av att han synliggörs i medier. Jesus är ingen influencer. Reduceras Jesus till ”influencer” av kristna som i värsta fall börjar prioritera att synas framför att verka i Jesus efterföljd bland människor, underkastas tron på det viset sekularismens logik, då är det inte Guds rike som växer på jorden, det är … något annat.
I stället, i glädje, ger varje dag nya möjligheter för mig att i Jesus efterföljd älska min nästa. Det finns stunder när den kärleken översvämmar sina gränser och sipprar ända fram till Elon Musk. Främst är det som sagt naturligtvis inte honom det är synd om, men ändå – det måste vara fruktansvärt att ha så lite kärlek, att inte förmå älska människorna – de utsatta, de hjälpbehövande – och att själv inte vara älskad av någon. För vem utom Gud orkar till sist älska den som själv inte har någon kärlek att ge?
Men Guds klara sol lyser även på Elon Musk. Även om inte all världens makt och rikedom kan fylla tomrummet inom honom, så kommer det att förbli så. Ingen utom Gud kan bestämma över solen, och Gud är oändlig kärlek. Det gör mig glad – i dag, i morgon och alla dagar.
