Under de senaste veckorna har finklädda ungdomar med vita mössor tagit över städernas gator. De har dansat till populärmusik på stora lastbilsflak, gratulerats av släkt och vänner och kanske har några även traditionsenligt sjungit om den ljusnande framtiden som är deras. Samtidigt som luften är full av framtidstro så hör det årstiden till att vuxna pratar en del om ungdomars framtidsmöjligheter, ofta i ganska dystra toner. Det kan handla om hög arbetslöshet, ett tufft samhällsklimat och ett överhängande klimathot som de ska möta och övervinna. Saker de aldrig önskat sig eller skapat, utan saker de fått ärva.
Många gånger när vi vuxna pratar om dagens unga så målas bilden i ganska trista färger. Den psykiska ohälsan är hög i den unga generationen, högre än någonsin. Något som ibland brukar förklaras av att unga ställer så höga krav på sig själva, som Lisa Nåbo (avgående ordförande för SSU) sa i podden Makten: ”Idag ska man lyckas med allting och misslyckas du på ett område då är du ju fucked for life.”
En del tycker samtidigt det motsatta – att unga är lata, att de mår dåligt för att de blivit curlade och aldrig utsatts för några krav. Andra oroar sig över att unga rör på sig för lite och att fetman därför är högre än tidigare bland barn och tonåringar. Det hänger också samman med en annan stor oro i vuxenvärlden gällande ungas digitala liv och tid framför skärmen. Till och med det faktum att unga idag dricker mindre än tidigare generationer kläds ibland i negativa ordalag, på flera kultursidor har det skrivits oroande om att unga väljer skärmen framför att ha sex och att den unga generationen är alltför tillknäppt, och aldrig kan släppa loss. Tittar vi i civilsamhället så centreras oron för den unga generationen kring deras motvilja att binda upp sig och vara medlemmar i en organisation utan istället önska ett flytande engagemang, där de kan komma och gå som de vill.
Det verkar som att många som hunnit bli medelålders eller kanske ännu äldre tycker att det var bättre förr, att den egna generationen nog var en bättre ungdomsgeneration än den som är nu och att man tacklade saker bättre än vad de unga gör idag.
Kanske säger det här tankesättet något om att vi har svårt att förstå när den unga generationen väljer annorlunda? Vi ser gärna de negativa resultaten trots att en del av de val unga gör är smartare och sundare än de val vi gjorde.
Vi ska inte ducka för utmaningar som unga möter idag men vi kan välja hur vi talar om dem. Vi som nyligen eller för länge sedan passerade tiden som student kanske behöver ändra perspektiv och sluta tänka att det som är annorlunda alltid behöver vara något sämre, utan istället snarare se vilka nya möjligheter som kan skapas. Kanske kan vi lära oss av de unga för att skapa ett bättre samhälle tillsammans?
Så nästa gång du passerar ett studentflak där dansen pågår eller där det kanske skrålas om ”hoppet som är deras vän” – kanske kan det finnas tid att stanna till och tänka efter kring hur du kan uppmuntra och visa tilltro till den unga generationen? Kanske kan vi till och med lära oss från de unga och våga utmanas av att de ibland väljer annorlunda alternativ och vägar än vi gjorde?
Jag tror att om vi pratar och tänker gott om de unga så kommer det också hjälpa dem att tro på sig själva och ta goda steg framåt i livet. Så jag vill hoppas tillsammans med alla studenter som lämnar gymnasiet bakom sig. Låt oss därför sluta säga att det var bättre förr. Låt oss istället säga att framtiden är ljus eftersom den formas av kloka, modiga unga som vågar ta nya vägar.
