Hur bygger man en kyrka som når fler människor?
För Linnea Åberg börjar svaret inte med evangelisationssatsningar eller nya strategier. Det börjar med gemenskapen.
– Jag längtar efter en missionerande kyrka som har Jesus framför sina ögon. När vi älskar Jesus tar det sig också uttryck i att vi älskar varandra och älskar människor och vill nå människor med Jesus.
Efter drygt tio år i Thailand har hon sett hur en sådan kyrka kan växa fram. Den internationella församlingen i Chiang Mai bestod av människor från hela världen. Många hade lämnat sina hemländer, andra bar på djupa sår eller saknade sociala nätverk.
Det förändrade hennes syn på vad som gör en församling attraktiv.
När ingen behöver spela perfekt
Den gemenskap hon beskriver byggde inte på att människor hade lyckats med livet.
Tvärtom.
– När vi vågar vara ärliga kring våra brottningskamper – om det handlar om tvivel, problem i äktenskapet, utbrändhet eller något annat – då helas vi också tillsammans. Det skapar en trygg gemenskap där vi kan ta emot nåd och kärlek.
Hon menar att kristna församlingar ibland riskerar att ge motsatt signal.
Att kyrkan är till för människor som fått ordning på livet.
– Ju närmare Kristus vi kommer, desto större behov inser vi att vi har av honom. Vi är alla människor som bär på sår, utmaningar och synder. Det är där gemenskapen börjar.
Hon beskriver det som att ”sår läggs till sår”. Inte för att odla trasighet, utan för att skapa en miljö där människor slipper dölja den.
– Först när vi vågar inse vårt behov av Jesus kan vi också ta emot hans nåd.
Det är då kyrkan blir öppen
Den kanske mest oväntade slutsatsen är att en sårbar kyrka också blir en mer utåtriktad kyrka.
– När människor är trygga i sin relation till Jesus och till varandra får de också mod att gå utanför gemenskapen. Församlingen blir en kraftplats som sträcker sig ut och betjänar samhället.
Den erfarenheten har följt henne genom åren som regionledare i Asien.
Där har hon mött kyrkor där evangelisation och socialt ansvar inte ses som två olika uppdrag.
– Kyrkan är en självklar del av samhället. Man hjälper människor, arbetar för deras rättigheter och delar evangeliet samtidigt. Där tror jag att vi har mycket att lära.
Samtidigt tror hon att förändringen alltid börjar lokalt.
– Börja med gatan utanför kyrkan. Vilka människor finns där? Vilka behov finns? De flesta stora arbeten börjar med att någon ser en människa och frågar: Varför gör vi ingenting för den personen?
Ett självförtroende som behöver återvända
När Linnea Åberg ser på den svenska kyrkan talar hon både om utmaningar och hopp.
Hon ser vikande statistik, men också många berättelser om människor som söker sig till Jesus.
Det gör att hon efterlyser något hon tycker att kyrkan delvis har tappat.
– Vi behöver återfå självförtroendet att vara kyrka. Vi möter människor varje dag och därför har vi också någonting viktigt att bidra med i samhället. Evangeliet är fortfarande goda nyheter.
När hon snart kliver in som missionsdirektor hoppas hon därför mindre på nya modeller än på en kyrka som vågar vara sig själv.
– Jag har funnit en vila i att formas till Kristi avbild. Jag är framme, men jag är inte färdig. Jag tänker att det också gäller kyrkan. Vi blir aldrig färdiga. Och det är precis som det ska vara.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Linnea Åberg. AI har fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Linnea Åberg tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
