Hur kan Equmenia och Equmeniakyrkan bygga en gemensam kultur som väcker stolthet och där vi med glädje tar ansvar för helheten utan att detta görs på bekostnad av stolthet över det lokala sammanhanget?

I en valrörelse där motsättningarna lätt hamnar i centrum är det frestande att se den som tycker annorlunda som en motståndare. Men tänk om det finns något att vinna på att i stället försöka förstå, i politiken – men kanske även i församlingen?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

Frikyrklighetens syn på alkohol har förändrats kraftigt. Men kanske säger diskussionen minst lika mycket om generationsmönster som om alkoholen i sig. Varje generation tycks behöva göra upp med sina egna normer – och låta andra göra detsamma.

Många uttrycker förvåning över att Equmeniakyrkan behöver spara pengar och att tidigare konferensbeslut får konsekvenser. För den som följt Equmeniakyrkans kyrkokonferenser bör det dock inte komma som en överraskning. Det skriver Marcus Lind.

Vi måste alltid vara trogna vårt eget varför, även när vi ändrar våra arbetssätt och vad vi gör. Annars är risken stor att också vår frukt blir dålig – och då tappar vi vår trovärdighet. Det skriver Marcus Lind.

Vad är poängen med remissinstanser om politikerna ändå inte bryr sig om den kunskap som experter har och lyfter fram? Det undrar Marcus Lind.

Under Vinterkonferensens inledande samling fick jag tillsammans med Karin Wiborn och Niklas Piensoho samtala om ett antal olika frågor, vilket Sändaren tidigare rapporterat om....