Den tredje kvällen av Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar i Tångahallen innebär premiär i sammanhanget för Elisabeth Thand Ringqvist, men hon har fått en förhandsrapport från sin företrädare Annie Lööf.
– Hon sa att det här är ett varmt och härligt tillfälle och att det är okej att ha glömt skattetabellen hemma, sa hon med ett leende.
Musiken som fyller Tångahallen denna kväll – inramningen är en gudstjänst med bland annat bön och sång – är även en miljö som Thand Ringqvist känner igen. Under uppväxten på Frösön spelade hon både cello och trombon och sjöng i kör, och hon minns kanske särskilt vintrarna när hon spelade i jämtländska kyrkor och det kunde vara så kallt att musikerna fick anpassa starten på konserterna.
– Första satserna blev med handskar på, för det var svårt att få upp värmen i kyrkan när det var minus 30 grader ute. Men så småningom hade människor och musik värmt upp kyrkan, så då gick det bra att spela även utan.
För henne blev musiken också en tidig erfarenhet av vad gemenskaper utanför familjen kan betyda.
– Musik är någonting som binder ihop väldigt mycket. Den engagerar så otroligt många människor och bygger broar mellan åldrar och kulturer.
När Niklas Piensoho ber henne blicka framåt blir perspektivet ett annat: Hur skulle Sverige se ut om Centerpartiet fick styra på egen hand under tre mandatperioder?
– Då får vi se ett Sverige med mycket framtidstro och frihet.
Hon talar om fler människor i arbete, företag som vågar växa och unga som får ekonomiska möjligheter att skaffa bostad och bilda familj. Men också om att den misstro hon tycker sig se växa i Sverige behöver ersättas av något annat.
– Tilltron och gemenskapen är det som bygger ett starkt samhälle.
”Våra ord spelar roll”
Det hårdnande samhällsklimatet har hon själv erfarenhet av. När hon lämnade politiken 2010 hade hon varit inblandad i en tuff debatt efter att ha avslöjat en person inom Centerpartiet som hon beskriver som bärare av islamistiska värderingar. Situationen blev så allvarlig att familjen fick rådet att ta olika vägar med barnen till förskolan.
När hon senare återvände till politiken upplevde hon att klimatet blivit ännu hårdare.
– Vi har ett stort ansvar som ledare, både politiska och andra ledare. Alla vi som har en plattform eller nästan en megafon ut i samhället måste veta att våra ord spelar roll. Det vi säger är också sådant som människor agerar på. Man kan aldrig ta bort det ansvaret.
Själv säger hon sig egentligen vara en politiker som passar illa in i ett debattklimat där motståndaren gärna ska sättas dit.
– Jag är egentligen fel politiker i fel tid. Jag tycker om samtalet, jag tycker om att hitta minsta gemensamma nämnare, jag har så otroligt svårt för att man ska missförstå varandra avsiktligt för att göra en poäng.
Utmanad av Piensoho att säga något positivt om Jimmie Åkesson lyfter hon hans och den tidiga SD-ledningens uthållighet i att bygga Sverigedemokraterna till ett parti som attraherar omkring 20 procent av väljarna. Hon nämner också landsbygdspolitiken som ett område där partierna ibland kan hitta gemensamma ståndpunkter.
En videofråga från 18-årige förstagångsväljaren Gustav handlar om ensamhet, stress och känslan av att livet saknar mening. Thand Ringqvist betonar att unga som mår dåligt behöver olika slags hjälp. Vissa är nedstämda och har tappat sugen, andra har exempelvis adhd eller autism och får vänta för länge på stöd, medan ytterligare andra lever med allvarlig psykisk sjukdom.
– Alla de grupperna måste vi hjälpa bättre.
Hon vill se mindre klasser, behöriga lärare och bättre tillgång till psykologiskt stöd och ungdomsmottagningar, men återkommer också till betydelsen av vuxna som ser unga och bjuder in dem.
Själv var hon 20 år när hon tillsammans med två vänner ville arrendera en camping utanför Östersund. Pappans omedelbara reaktion har stannat kvar hos henne.
– Hans första kommentar var: Vill du låna bilen? Jag har förstått att alla föräldrar möjligen inte reagerar på det sättet.
Ett kommunalråd uppmuntrade henne senare att ställa upp på en ungdomslista och öppnade på så sätt en dörr till politiken.
– Att våga fråga betyder jättemycket. Det är så lite som behövs ibland, och där är civilsamhället så otroligt viktigt, därför att det blir platser där vi ser människor och där man träffas över åldersgränser.
Klimatförändringarna syns i hemmafjällen
Klimatfrågan var en viktig anledning till att Elisabeth Thand Ringqvist kandiderade till riksdagen 2022, berättar hon. När Al Gores film En obekväm sanning kom 2006 trodde hon att insikten om klimatförändringarna skulle innebära en vändpunkt. Senare såg hon hur företag började ställa om när internationella klimatmål gav en tydligare riktning.
Nu tycker hon i stället att utvecklingen har gått bakåt.
– Nu måste vi bara vara tydliga med att klimatfrågan fortfarande är en ödesfråga.
I somras vandrade hon i sina jämtländska hemmafjäll och gick upp på glaciären vid Sylarna. Sedan hon började vistas i området som barn har glaciärerna där, säger hon, smält till hälften.
– Man behöver inte åka till Grönland för att se smältande glaciärer. Vi har dem här på plats i vårt eget land och det är en påminnelse om att vi måste se till att vi når klimatmålen.
Sverige ska både ta sin del av ansvaret för utsläppsminskningarna och utveckla teknik som kan göra skillnad utanför landets gränser, menar hon. Svensk stålindustri blir ett exempel: lyckas den ställa om kan klimatsmart svenskt stål också bidra till lägre utsläpp i andra länder.
För Thand Ringqvist finns därför ingen nödvändig motsättning mellan företagande, tillväxt och klimatomställning. Hon pekar bland annat på stål- och gruvindustrin, som står för en betydande del av de svenska utsläppen. Om Sverige lyckas förändra produktionsprocesserna och samtidigt utveckla teknik för kraftigt minskad energianvändning ser hon möjligheter långt utanför landets gränser. Klimatomställningen blir då inte bara en kostnad, utan också en möjlighet för svenska företag att bidra med lösningar som andra länder behöver.
– Om vi har den tekniska utvecklingen och kan hjälpa andra länder att göra allting väldigt energisnålt, då är det ju fantastiskt.
Även lantbruket behöver ekonomiska möjligheter att ställa om. Centerpartiet vill att Sverige ska nå en självförsörjningsgrad på 80 procent, men hon betonar att det kräver investeringar och fortsatt stöd till jordbruket. I dag ligger självförsörjningsgraden enligt Thand Ringqvist på omkring 50 procent. Samtidigt behöver lantbruket klara sin egen klimatomställning, exempelvis genom investeringar i våtmarker, något som kan vara svårt när marginalerna redan är små.
– Jordbruket och lantbruket behöver också göra en klimatomställning. Det kostar ganska mycket att göra den omställningen.
Hon varnar också för minskat stöd till svenskt jordbruk i kommande EU-budgetar och efterlyser tuffare svenska förhandlingar i Bryssel.
Vill återupprätta biståndet
Ett annat tydligt besked under kvällen gäller biståndet. Centerpartiet står fast vid principen om att en procent av BNI ska gå till bistånd – och Elisabeth Thand Ringqvist säger att partiet kommer att bära med sig den också in i framtida förhandlingar.
– Ett land som är så pass rikt som Sverige ska kunna hjälpa andra länder på ett bra sätt.
Frågan ligger även nära hennes egna erfarenheter från att ha arbetat med Centerpartiets internationella stiftelse i projekt i Burkina Faso och Benin samt med demokratibistånd i Ryssland.
– Det hade ju inte varit möjligt att jobba med det demokratibiståndet om inte de pengarna hade funnits.
Särskilt kritisk är hon till hur förändringarna av biståndspolitiken har drabbat civilsamhället. När stödet försvinner handlar det inte bara om enskilda projekt, menar hon, utan om organisationer och relationer som byggts upp under många år.
– Biståndssamarbete från organisation till organisation, människa till människa, är ju sådant som också är otroligt effektivt. Man får väldigt mycket för varje krona som satsas i det bistånd som går genom civilsamhället.
Niklas Piensoho tar upp Equmeniakyrkans erfarenhet av att förmedla statligt finansierat bistånd och frågar om kyrkor samtidigt ska kunna vara öppna med sin kristna identitet, så länge biståndspengarna inte används till mission.
– Det här är faktiskt en helt ny fråga för mig, men jag kan inte se varför vi inte skulle tycka att det är klart, säger Thand Ringqvist.
För henne är det avgörande att pengarna används effektivt och verkligen når dem de är avsedda för.
Även på hemmaplan ser hon civilsamhället som en bärande samhällskraft. Kyrkor, folkhögskolor, studieförbund och andra organisationer skapar mötesplatser runt om i landet, och hon kritiserar bland annat neddragningarna av stödet till studieförbunden.
– Ibland är det som om att man glömmer bort i storstäder hur hela Sverige ser ut: det är kyrkor, bildningsförbund, folkhögskolor och mängder med organisationer som bygger upp samhällen.
”Det här är inte mitt Sverige”
När människosynen kommer på tal beskriver Elisabeth Thand Ringqvist Centerpartiets utgångspunkt som humanistisk. Ett exempel där den får politiska konsekvenser är de så kallade tonårsutvisningarna – unga som har bott och gått i skola i Sverige men ändå tvingas lämna landet.
– När jag hörde de första berättelserna om hur polis kom till en gymnasieskola och hämtade en 18-åring från klassrummet tänkte jag: Det här är inte mitt Sverige. Det här bygger på en syn på människor som vi inte delar.
Samtidigt markerar hon att Centerpartiets migrationspolitik inte innebär att alla ska få stanna. Partiet står bakom temporära uppehållstillstånd och hon pekar på personer som begått brott, dömts till utvisning men ändå finns kvar i Sverige.
– Där finns det ju domslut, de ska utvisas.
Däremot vill Centerpartiet inte att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas.
– Det är inte en rättstradition vi har i Sverige. Det är väldigt viktigt.
Jenny Dobers ställer frågan vad som händer med människovärdet när argumentet för att någon ska få stanna ofta är att personen arbetar, betalar skatt och ”gör rätt för sig”. Hur ser politiken ut för den som inte kan göra det?
Thand Ringqvist betonar att det måste finnas ett starkt skyddsnät för människor som tillfälligt eller under längre tid inte klarar att delta fullt ut på arbetsmarknaden.
– Men jag vet också att det är viktigt att hitta sätt så att de kan bidra på det sätt de kan. Att vara en del av en gemenskap, att få vara en del av en arbetsplats, är också en del av att bli frisk.
Försvarar rätten att uttrycka sin tro
Religionsfriheten får också stort utrymme under kvällens utfrågning. Studentpastorn Annelie Sandberg frågar via film om det borde vara lika självklart för studenter som för fotbollsspelare att kunna gå undan och be.
– Ja, det borde det ju absolut vara, och stilla rum är ju till för alla möjliga troende. Jag tycker det är så fint när man ser dem på flygplatser runtom i världen och människor med olika symboler går in i dem och har helt olika tro.
Hon försvarar även rätten att bära religiösa symboler och kläder offentligt. Centerpartiet har, säger hon, uteslutit förbud mot vissa religiösa plagg.
– Oavsett vilken tro man har ska man kunna visa de symbolerna öppet. Att få använda religiösa plagg och uttryck är jätteviktigt.
Religionsfriheten kräver också trygghet för den som går till en kyrka, synagoga, moské eller annan religiös lokal. Samtidigt måste samhället kunna ingripa mot tvång och extremism, men Thand Ringqvist varnar för att låta extremister bli representanter för en hel religion.
– Det är en del av de polariserande krafterna i Sverige och världen att vilja sätta samman extremism inom en religion med hela religionen. Det är ju väldigt farligt.
Samtidigt tycker hon att politiken riskerar att underskatta religionens positiva kraft. Vid katastrofer och andra svåra händelser blir det ofta tydligt vilken roll kyrkor och andra religiösa samfund spelar när människor behöver stöd. Men hon efterlyser också en tydligare åtskillnad mellan religion och religiös extremism.
– Det är klart att vi måste göra en stor skillnad på att sätta samman extremism inom en religion med hela religionen. Det är ju väldigt farligt.
Religionsfrihet handlar för henne också om konkret trygghet: människor ska kunna gå till och från kyrkor, synagogor och moskéer utan rädsla, och politiska ledare har ett ansvar för hur religiösa och andra minoriteter beskrivs.
När utfrågningen går mot sitt slut får Centerledaren frågan vad meningsfullhet egentligen betyder för henne.
– Meningsfullhet handlar om att både hitta sig själv och andra som man mår bra av. Meningsfullhet är aldrig någonting som har med framgång att göra, utan kommer från att hitta ett inre lugn, att få vara den man är och vara älskad som den man är.
