Många av oss saknar språk för att tillsammans med andra utforska vad vi tror på och längtar efter. I gudstjänster, undervisning på konferenser och bibelstudier samt även i samtal i hemgrupper använder vi ofta ett språk som för människor utanför kyrkan kan vara mer eller mindre obegripligt. Ett språk som för sällan är kongruent med det språk vi använder i vardagen och som inte heller alltid finner resonans ens i oss själva. Ett språk som riskerar att föra oss längre ifrån varandra snarare än närmare.
Som missionär, psykoterapeut och pedagog har jag lärt mig hur viktigt det är att vara flerspråkig – att kunna anpassa mitt språk och mitt sätt att kommunicera till den jag har framför mig. Vilka ord och begrepp använder den här personen för att uttrycka och förstå erfarenheter och kunskap? Vilka metaforer blir begripliga? Uttrycker den sig helst med andra språk än orden?
Jag behöver ofta börja
med att lyssna och se
För att utforska detta behöver jag ofta börja med att lyssna och se, sedan kan jag anpassa mitt språk. Men för att anpassa mitt språk behöver jag vara flerspråkig, det vill säga ha tillgång till flera olika sätt att både uttrycka mig och förstå vad andra kommunicerar. Det kan handla om variation i vokabulär, en bredd av bilder och metaforer för att förklara och förstå något, men också tillgång till kreativa språk som inte är beroende av orden; såsom bilder, uttryck med kroppen och lek. Berättelser, som ju hela Bibeln är genomsyrad av, rör sig i gränslandet mellan ”ord-språket” och de kreativa uttrycken och är ofta en möjlighet att uttrycka och förstå erfarenheter, kunskap och känslor på ett djupare plan.
För några år sedan skrev jag en bok om ekopsykoterapi, utifrån att jag under pandemin mötte mina klienter utomhus. I min research inför boken läste jag om ekofilosofi och om människans behov av en relation till naturen för både sin psykiska och fysiska hälsa. Det gav mig ett nytt språk för hur vi kan prata om och beskriva vår relation till Gud. Låt mig ge några exempel:
- I ekopsykoterapi utforskar vi tillsammans vår naturberättelse – vår relation till naturen genom livet. På samma sätt kan vi tillsammans med andra utforska vår gudsberättelse. Vad har vi haft för relation till Gud under vårt liv? Hur har den relationen påverkat oss? Hur ser den ut nu? Vad är svårt i relationen? Vad är fint? Hur önskar jag att relationen ska utvecklas?
- I ekopsykoterapi pratar vi om naturvakenhet – att genom öppna sinnen och nyfikenhet vara uppmärksamma på naturen, spendera tid i däri och lyssna till vad den vill säga oss. På samma sätt kan vi utveckla en gudsvakenhet – vara öppna för och nyfikna på Guds närvaro i våra liv, och spendera tid tillsammans med Gud. Vad vill Gud visa mig och säga till mig i det jag står i just nu? Vilka människor och skeenden bär Guds tilltal till mig idag och är jag en del av det tilltalet till andra?
- I ekopsykoterapi pratar vi om ekologisk läskunnighet – att lära oss om naturen så att vi förstår dess signaler och budskap, kan förstå de ekologiska sambanden och hur människan under historien påverkat naturen på olika sätt samt hur vi kan värna om naturen. På samma sätt kan vi prata om teologisk eller biblisk läskunnighet – att lära oss om och förstå Guds historia och hur relationen mellan Gud och människa formats genom tiderna och hur vi kan utveckla den. Hur har Gud kommunicerat med människor? Hur ser Guds längtan efter människan ut och hur har människor svarat på den längtan? Vad är budskapet till människan och vad betyder det här och nu? Hur kan vi värna om relationen till Gud?
Jag blev så glad när jag började hitta ett nytt språk som gör det lättare att mötas tillsammans i ett utforskande, i ett sökande, i ett utvecklande. Jag tänker att varenda människa jag möter är andlig, och att vi lever i ett gemensamt sökande och utforskande. Men för att mötas i sökandet och utforskandet behöver vi ett gemensamt språk. Vi behöver inte helt använda samma språk, men de behöver överlappa varandra tillräckligt så att vi kan mötas. Brist på ett språk som är begripligt för oss båda får inte bli ett hinder för ett möte som skulle kunna berika oss.
Jag tänker att varenda
människa jag möter är andlig
”Vad är din gudsberättelse?” ”Berätta för mig om vem Gud är för dig!” ”Hur har din relation till Gud förändrats under åren?” ”Vad är svårt i relationen mellan dig och Gud, och vad är fint?” ”När och var tycker du om att vara tillsammans med Gud?” ”Hur kommunicerar Gud med dig?” ”På vilket sätt brukar du uttrycka till Gud vad du tänker och känner?” ”Hur lär du dig mer om Gud? Vilka böcker, sammanhang och människor är viktiga för dig?”
De frågorna är exempel på sådana som kan leda oss in i spännande samtal om tro. Ibland kommer vi upptäcka att vi bär på gemensamma upplevelser och längtan, och att vi har en gemensam bas för vår kunskap om Gud. Ibland kommer vi upptäcka att vi har olika upplevelser och att grunden för det vi tror på ser väldigt olika ut. Men ofta kommer vi märka att längtan är densamma, för den finns i människans väsen: en längtan efter relation till någon större, någon utanför oss själva.
Ofta kommer vi märka att
vår längtan är densamma
Vi kan bli flerspråkiga när det gäller det talade språket, men vi kan också utveckla andra sätt att kommunicera. Som familjeterapeut behöver jag hela tiden använda mig av andra språk än orden, för att det som vi kommunicerar om och jobbar med ska bli begripligt för alla i rummet. Barns första språk är inte orden, och även för vuxna kan kreativa uttryck bli en hjälp att förstå sådant som orden inte räcker till för. Kan kreativa uttryck även vidga och fördjupa vår kommunikation om och med Gud? Kan vi använda bilder för att dela våra upplevelser av och längtan efter Gud? Kan vi uttrycka oss tillsammans i sång och dans? Kan leken bli en hjälp att utforska vilka vi är och vem Gud är och hur vår relation kan växa och fördjupas?
När jag och min man Otto gifte oss för snart fyrtio år sedan bjöd vi på söndagen in bröllopsgästerna till en verkstadsgudstjänst, där alla fick vara med att skapa gudstjänsten. Gästerna delades in i olika grupper och en grupp fick i uppgift att måla en altartavla på temat ”Guds längtan efter människorna och människornas längtan efter Gud”. Många gäster var vana gudstjänstdeltagare, men inte alla. Den bilden blev bland de vackraste konstverk jag sett. Den uttrycker, som så ofta är fallet med bilder, det som är svårt att uttrycka med ord: en djup ömsesidig längtan och kärlek mellan människorna och Gud. Den längtan finns där, både hos Gud och hos oss människor.
När vi utvecklar vår flerspråkighet kommer vi allt oftare få tillfälle att dela den med människor i vår vardag.
