Tröjor i taket

Då pensionerades Henrik Lundqvists tröjnummer av New York Rangers och hans målvaktströja med nummer 30 hissades upp i taket i Madison Square Garden. 

Jag har återvänt många gånger till den upp­levelsen så här i slutspelstider i den svenska hockeyligan SHL. Några gånger har jag fått frågan om varför inte tvillingbrorsan Joels tröja med nummer 20 sitter i taket i Scandinavium. Vet inte svaret, men tror väl det kommer att ske snart.

Känslosam upplevelse

Det var en känslosam upplevelse att se och lyssna till folkets jubel och beundran i sändningen från Madison Square Garden med släkt, vänner och spelare i hallen och på isen. Vackert.

Ett pensionerat nummer på tröjan symboliserar en avslutad karriär med stora framgångar och en pojkdröm som började på Åresjön. Tvillingarna skrapade isen fri från snö och började spela och drömma. Det blev en dröm som slog in och så kommer folkets jubel och tröjan hänger där som en påminnelse för fansen om hans unika målvaktskarriär. Cirkeln är sluten.

Joel Lundqvists nummer

En god vän köpte häromveckan en present till ett barnbarn. En tröja med namntryck och en siffra på ryggen. Hon frågade vilket nummer som är mest populärt i den klubb där hon fick fatt i presenten i souvenirbutiken. Nummer tjugo, helt klart. Joel Lundqvist tröjnummer. Jag säger som många i dag: det finns ju också andra spelare och nummer som hyllas… men detta har fastnat hos mig.

När jag ser ett avsnitt av det populära programmet Mästarnas mästare finns Henkes tvillingbror Joel med och även Anja Pärsson. Hon säger när hockeyspelarens karriär återberättas i ett viktigt idrottsminne: Tänk att allt började på Åresjön.

Vi sätter punkt

Allt börjar någonstans och så småningom avslutas det. Vi sätter punkt. Det är inte så många som kommer att hyllas med en matchtröja i taket i en arena. Kanske på sin höjd en ljusstake eller en blomma och tårta om vi har haft ett kollegium och arbetat med.

Nu har vi firat påskens drama och ska fortsätta vandra med den uppståndne Kristus in i en osäker tid. Kanske du lade ner din mantel framför åsnans hovar på palmsöndagen och förnyade ditt lärjungaskap. Jag försöker varje år påminna mig om att ta upp den söndertrampade manteln, smutsig och trasig och skynda in mot Jerusalem och dramat som sker under påsken. Med en mindre vacker mantel svept runt mitt liv. Full av damm, revor och kanske dynga. Det är så mycket som går sönder i ett liv. En del vi inte vill att ­andra ska se. Livet är fyllt av olika upplevelser samtidigt. Vem är jag och vem vill jag vara? Min mantel kommer aldrig någonsin att hissas upp och beundras. Så mycket har jag lärt om min vandring. Men med de egna revorna, världens nöd och otillräckligheten som alltid gör sig påmind, så fortsätter jag gå vägen vidare, framåt. Sveper manteln runt mitt liv och är glad över allt jag få vara med om. Beundrar styrkan i en idrottskarriär, tycker det är roligt att följa med och heja på ”mitt” lag. Men det är sannerligen inte allt.

­Med- och motgångar

Livet består av så många med- och motgångar. För alla. I lärjungaskapet ingår inte hyllnings­körer och mantlar i taket på stora arenor. Men vi får roa oss med att följa våra lag eller leva med andra intressen. Det gör gott.

Vad vi sveper runt våra liv som skydd mot svår kyla och hårda vindar vet nog bara den som ständigt, i alla tider och under livets gång, säger: Följ mig. Den uppmaningen blir bara mer och mer fascinerande. Var började allt det som blev din eller min väg?

Alla har ändå en erfarenhet av ”Åresjön” där allting till synes började litet, enkelt och ganska naturligt. Och nu är du här. I ditt liv. Och jag i mitt. Var välsignad och fortsätt i hoppets riktning. Det behövs mer än någonsin i vår värld.

Britta Hermansson
riksevangelist och författare