Skrota Equmeniakyrkan, typ

Kritiken har minskat, men det är inte bara en gång jag fått kritik för att vi använt ordet equmenia­pastor i Sändaren. Idén är att vi i stället bör skriva ”pastor i Equmeniakyrkan”. 

Det innebär ingen väsentlig skillnad mer än rätt-ska-va-rätt personens korrekta iakttagelse: Det finns ingen Equmeniapastor, bara pastorer i Equmeniakyrkan! 
Kritiken har också kommit från Equmeniahåll, som anser att samfundet stulit deras namn. De kom först liksom. Och har inga pastorer!
Gör om gör rätt, Sändaren!

Thåströmkänsla

Jag har hittills vägrat göra så. Även om vi har fel har jag haft en så kallad ”Joakim Thåström- känsla” alltså, ”Det är ni som är de konstiga och jag som är normal”. Något i kritiken har skavt.

Jag tror jag vet vad det är nu.
Sedan en tid är jag equmenialedare. Vi har en söndagsgrupp för unga mellan 9 och 11 som leker, fikar och har andakt tillsammans. Ja, jag vet vad du tänker – det är en söndagsskola, och jag säger inte emot. De som är med registreras som medlemmar i Equmenia och ­sedan hoppar de och stimmar på våningen precis ovanför en sidodel av vår kyrkas gudstjänstdel. Där de som inte är medlemmar i Equmenia försöker koncentrera sig på andra saker. 

Varför vill man inte?

Det uppskattas inte alltid. Förståeligt, såklart. Men det har också fått mig att tänka. 
Hur tätt sitter grenarna egentligen ihop? Varför vill en del pastorer i Equmeniakyrkan inte kallas equmeniapastorer och varför vill en del equmenianer inte gå med på att ”deras” namn hur som helst blandas ihop med samfundet.

Ungdomsföreningen blev ju faktiskt en enhet av metodister, baptister och missionare fem år innan Equmeniakyrkan bildades.
I Equmeniakyrkans stadgar står att man anförtror sin barn- och ungdomsverksamhet till Equmenia.

Men Equmeniakyrkan kan inte bara anförtro sin barn- och ungdomsverksamhet till Equmenia. Därför är det välkommet med den punkt i stadgeändringsförslaget, som vill lyfta fram ett ömsesidigt beroende. Jag tror att Equmeniakyrkan måste låta Equmenia vara en så framlyft och integrerad del av samfundet att alla (medlemmar) känner ett personligt ansvar för barn- och ungdomsverksamheten. 

Enklare uppdelning

De flesta organisationer delar upp sin ungdoms­rörelse i en fristående del. Jag pläderar inte heller för att sluta ha organisationerna uppdelade.
Däremot pläderar jag en förändring i hur vi ska se på förhållandet mellan Equmenia och kyrkan. 

Både för den interna kommunikationens skull, men också för den externa, liksom för starkare samhörighet över generationerna. 
Mitt förslag är att slopa Equmeniakyrkan och kalla båda organisationerna för Equmenia på pappret. Den ena kan kommuniceras som Equmeniakyrkan och den andra som Equmenia Ung. Det blir också lättare att applicera andra typer av tillägg och projekt. Som Equmenia Mission, Equmenia Klimat eller vad det nu kan vara. 

Tydligare kommunikation

De grafiska profilerna kunde även förenas tydligare.
Jag menar att det skulle skapa större tillhörighet över åldrarna. Du slutar inte vara equmenian när du blir äldre men du börjar inte heller som equmeniakyrklig. Du fortsätter bara vara en del av Equmenia.

Ett Equmenia som vi gemensamt får vårda utan skarpa linjer för åldersgränser. Equmenia (Ung) behöver fler ledare i åldrarna 50 och uppåt. Equmeniakyrkan fler deltagare i åldrarna 25 och nedåt.

En rörelse som minskat under 100 år måste gå all in på sin framtidsdel, och på att bli förstådda utanför sina egna.