På Equmeniakyrkans kyrkokonferens den gångna helgen diskuterades en motion där det fanns en tydlig oro för att samhället förändras till det sämre, att det är staten som går i bräschen för försämringen och bland de drabbade finns kristna församlingar.
Motionen var skriven av flera församlingar som ville uppmärksamma repressiva åtgärder från staten som de på olika sätt menar påverkar Equmeniakyrkans församlingar och riskerar göra dem till mindre trygga mötesplatser.
Statens vilja att kontrollera bland annat Equmeniakyrkan och kristna församlingar utanför Svenska kyrkan har ökat. De så kallade demokratikriterierna och den utökade registreringen av församlingsmedlemmar är två exempel, ett annat är att flera kommuner har slutat stödja barn och unga i kristna föreningar som Equmenia. För att de ska få bidrag kräver kommuner numera kontroll över föreningarnas arbete och ifrågasätter bön och andakter.
Sändaren har redan tidigare uppmärksammat att staten gör fel i dessa frågor. I stället för att arbeta med kristna församlingar vill allt fler politiker kontrollera och ifrågasätta frikyrkor och andra religiösa organisationer.
Staten misstror allt mer de goda krafterna i samhället.
Motionen till kyrkokonferensen pekade också på att flera församlingsmedlemmar i Equmeniakyrkan har mött Jesus efter att ha flytt till vårt land. Dessa medlemmar hotas när staten planerar för att det ska vara enklare att utvisa dem från Sverige. Permanenta uppehållstillstånd kan komma att dras in och somliga politiker vill att det ska vara möjligt att återkalla svenska medborgarskap. Detta riskerar att göra församlingen till en mindre trygg mötesplats.
Vad gör en församling när polisen går in i kyrkan och tar med sig en medlem för att utvisa hen?
För att hantera detta, och annat liknande som kan inträffa, beslöt kyrkokonferensen att ge sin kyrkostyrelse ett uppdrag: de ska erbjuda Equmeniakyrkans församlingar stöd för hur de ska göra när staten agerar med misstänksamhet och reglerar församlingarnas arbete.
En annan samhällsförändring är en hårdare kriminalitet. Det vi vet är att Equmeniakyrkan och andra kyrkor är goda krafter mot våld. Vi har sett att mötet med Jesus förvandlar människor och hela världen – människor har mött Jesus och lämnat våldet, barn och unga har fått meningsfulla liv hos Equmenia och räddats från gäng och missbruk. I stället för att staten möter Equmenia, Equmeniakyrkan och andra kyrkor med misstänksamhet borde våra valda politiker i stället visa tillit till samhällets goda krafter och satsa på dem.
När staten motarbetar goda krafter finns risken att Equmeniakyrkans församlingar inte längre blir lika trygga mötesplatser. Detta påverkar möjligheten för mötet mellan människor och deras möten med Jesus.
Jämfört med förföljda kristna i många andra länder kan vi tacka Gud för att vi lever i ett fritt land, men det betyder inte att allt är som det bör vara. Det finns ett grundläggande politiskt problem. I en demokrati kan vi rösta på olika regeringsalternativ när vi vill att staten ska ta en ny riktning. I frågor som rör misstro och kontroll av kristna församlingar och ungdomsföreningar samt misstro mot nya svenskar är det dock svårt att se ett sådant alternativ. De stora regeringsalternativen har till stor del en skrämmande samsyn i byggandet av en mer repressiv statsmakt.
Här finns en uppgift för Equmeniakyrkans församlingar och medlemmar: Debattera och stå upp för religionsfrihet, människors fri- och rättigheter och det som är grunden i en rättsstat.
