I förra veckan hölls en förkonferens för unga vuxna, som Sändaren tidigare skrivit om. Det var ett dygn av samtal, bön och lovsång i anslutning till kyrkokonferensen med målet att prata om kyrkans nutid och framtid. Henric Götefelt, som jobbar på Equmeniakyrkan och var ansvarig för konferensen, tyckte det blev “helt fantastiskt”.
– Jag hade höga förväntningar och de infriades på många sätt. Folk kom dit med längtan, visioner, driv och en vilja att få vara med och äga, och samfundet svarade upp med en vilja att lyssna och bredda ägandeskapet.
En av de unga vuxna som initierade förkonferensen är 23-åriga pastorskandidaten Elsa Nobuoka. Hon är också mycket nöjd med dygnet.
– Det kändes väldigt viktigt att få samlas och prata på det här sättet. Någon uttryckte att den aldrig riktigt funderat på sakerna vi pratade om innan och blev förvånad över att den hade så många åsikter. Många uttryckte att de fått nya perspektiv och lärt sig mycket av varandra.
Den övergripande frågan för förkonferensen var “vilken kyrka vill vi vara?”. Så vilken kyrka vill unga vuxna vara? Ja, det beror ju på vilken ung vuxen man frågar.
– Det blev väldigt tydligt att unga vuxna inte är en homogen grupp som tycker samma sak. Vi har alla helt olika erfarenheter och åsikter om hur saker ska vara. Det är viktigt att bära med sig in i planeringen av en ny konferens, säger Elsa Nobuoka.
Henric Götefelt håller med och lyfter att det också finns en paradox i att ge ett separat utrymme till en viss grupp för att de ska få lättare att se sig som en del, och inkluderas, i den större gruppen.
– Det blev också väldigt tydligt att unga vuxna inte vill ses som unga vuxna i sina hemförsamlingar, utan som enskilda individer i församlingen. Det är väl värt att påminnas om.
Enligt FN slutar man vara ung vuxen när man går över 30-strecket. Inför förkonferensen sattes ingen åldersgräns, men Henrics bild är att alla ändå förstår vad man menar med begreppet unga vuxna, även om man i många församlingar placeras i ung vuxen-facket när man är 40 år. Men just åldern påverkar inte så mycket när man pratar om drömmen om kyrkan, menar Henric Götefelt. Han tycker att det blev tydligt att det unga vuxna vill vara, se, vara del av och levandegöra skiljer sig ganska lite från vad “kyrkan och alla andra” vill.
– De betonar en plats där de får mötas, bygga relationer, träna sig i lärjungaskap och dela livet. Där det är äkta och ärligt och enkelt att vara. Jag tror att det är lätt att tänka att unga vuxna vill något helt annat än “resten”. Då kan man undra varför det är så svårt att vara kyrka om alla åldersgrupper vill åt samma håll.
Förutom att prata var det viktigt att samlas i bön och lovsång. Elsa Nobuoka berättar att lovsångsstunden på torsdagskvällen aldrig riktigt ville ta slut. Då var båda kyrkoledarna på plats och föll på knä och fick förbön av deltagarna.
– Det är den finaste bilden jag tar med mig från förkonferensen, berättar Henric Götefelt och fortsätter:
– Jag tycker det illustrerar ansatsen i allt det här: relationen och viljan att lyssna och förändra och att man nyttjar mötesplatsen för bön. Kyrkoledarna kommer till exempel inte dit för att berätta för de unga vuxna hur det ligger till.
Elsa Nobuoka berättar att när förkonferensen började planeras var det många som inte var unga vuxna som uttryckte att de ville vara med och lyssna. Det var dock bara några få som fick vara med.
– Det var viktigt för oss att det inte bara blev ett dygn då folk kom för att ”använda” den här gruppen eller kunna visa upp att de varit med och lyssnat på unga. De som kom pratade med oss och lyssnade också till våra sår och förhoppningar och det kändes väldigt fint och viktigt.
En av de som fick dispens var Anna Gustafsson, ny kyrkoledare för region Svealand. Hon var med under hela dygnet och kommer hålla i en arbetsgrupp som ska ta fram vision och strategi för det långsiktiga arbetet med unga vuxna. Bland annat kommer gruppen diskutera om förkonferens är en bra satsning för att föryngra kyrkokonferensen. Henric Götefelt tror att satsningen är bra eftersom några av deltagare på förkonferensen också var ombud på kyrkokonferensen och att intresset var stort för förkonferensen, även om inte alla som ville vara med hann anmäla sig i tid.
– Glädjen var också stor när jag sa att vi satsar på en förkonferens inför kyrkokonferensen 2026, säger Henric Götefelt.
Tycker du att det räcker att Equmeniakyrkan gör en förkonferens för att förynga deltagandet av kyrkokonferensen eller krävs det något mer?
– Jag tror egentligen aldrig att någonting räcker. Vi måste utveckla, utmana och vända och vrida på saker, annars stelnar vi väldigt fort. Det här kanske funkar för unga vuxna nu, men om fem år kanske unga vuxna vill ha något helt annat. Och om man är ute efter att ombuden på kyrkokonferensen ska spegla bredden som finns i församlingarna tror jag att man hela tiden behöver utveckla, säger Henric Götefelt.
Elsa Nobuoka sitter i Equmenias nationella styrelse och gläds åt att Equmeniakyrkan, liksom Equmenia redan infört, väljer att ha visionskonferens vartannat år med start nästa år. Under visionskonferenser läggs mindre tid på förhandlingar och mer tid på samtal om gemensam riktning och att bygga identitet och det ska finnas gott om tid för bön och gudstjänst. Hon hoppas att ännu fler kommer på förkonferensen 2026 och också att fler än de som alltid åker på kyrkokonferensen ska komma. Hon vill utmana fler församlingar att välja unga personer som ombud.
– Vänta inte på att folk visar intresse själva – hur ska man veta att man vill något sånt om man aldrig fått frågan?!
