”En så fin gemenskap – och en kyrka som har humor”

Vinterkonferensen är igång och nära 400 personer anställda inom Equmeniakyrkan ses i Stockholm för gemenskap, undervisning och fest. Men vilka är här? Sändaren har pratat med några. Först ut: Zandra Dukuly.

Efter val bland exotiska frukter, bacon, yoghurt, äggröra och alla möjliga slags pålägg sätter jag mig ner för att inta hotellfrukost vid Zandra Dukuly. Hon är pastor i Immanuelskyrkans församling i Halmstad och det är andra året för henne på Vinterkonferensen. Hon minns sin första konferens väl.

– Jag gick på EHS och läste till pastor och kände inte till Equmeniakyrkan så väl. Jag hade läst Equmeniakyrkans historia, men det är skillnad att läsa en kurs och att vara i samfundet bland människorna. Det var överväldigande att komma hit! Väldigt många människor och intryck, men det var kul! Och eftersom jag kände några från utbildningen hade jag en trygg punkt, annars hade det nog varit lätt att känna sig ensam.

Med ett nytt sammanhang är det inte alltid lätt att veta vad programpunkter kommer innebära och när det stod “Festkväll” undrade Zandra Dukuly vad det skulle innebära. Hon frågade sina studiekamrater om det skulle bli dans, men det trodde de inte.

– Men det blev det och det var helt underbart! Allt avslutades med att alla stod i en ring och sjöng med i Stad i ljus. Det var så starkt för mig! Det visade på en sån fin gemenskap och en kyrka som har humor, kan ha kul och bjuder på sig själv.

Zandra Dukuly blev kristen som 15-åring och har varit med i olika samfund och sammanhang. Det var först när hon och hennes man jobbade med församlingsplantering i Halmstad som hon kom i kontakt med Equmeniakyrkan. Peter Bernhardsson från Equmeniakyrkan var med och stöttade planteringen med råd och stöttning och berättade om vad Equmeniakyrkan stod för.

– Han var jätteviktig för oss och jag fick en fin bild av Equmeniakyrkan. Jag är så glad för samfundet. Jag känner att mina tankar och värderingar får plats fullt ut i Equmeniakyrkan. Jag kan vara mig själv. Det är skönt.

När församlinsplanteringen sedan lades ner hörde Immanuelskyrkan i Halmstad av sig och frågade om Zandra och hennes man ville komma dit. Zandra var tveksam men tänkte ge dem en chans. Vid första mötet blev det tydligt för paret att det var där de skulle vara. 

– Vi kände oss hemma direkt. Pastorn i församlingen var också väldigt stöttande när jag nämnde längtan jag burit i 20 år – att läsa till pastor. Han sa “självklart ska du göra det”

Idag är Zandra Dukuly pastor i den församlingen. Immanuelskyrkan är en församling med 85 medlemmar varav runt 20-30 personer på gudstjänsterna. Hon har inga kollegor och lyfter hur viktigt det är med sammanhang som Vinterkonferensen.

– Det är superviktigt att kunna ses såhär. Jag träffar ju många från andra samfund i Halmstad, men det är något att vara här och höra hur andra har det i Equmeniakyrkan. Att få kontakt med andra i sitt samfund.

– Och jag tycker att Equmeniakyrkan verkligen tar hand om sina anställda. Det är lyxigt att vara här och jag har helt tiden känt att de som arbetar med utbildning och tjänst bryr sig om hur vi mår. Det är mycket ensamarbete men vi får mycket stöd. 

Sandra Dukuly och Alexandra Östersjö

Under årets Vinterkonferens finns ett nytt moment som heter Knytkonferens. Det ger tillfälle till deltagarna att skicka in förslag på ämnen att tala om i valbara samtal. Bland förslagen valdes fyra samtalsämnen ut och Zandra Dukulys förslag – som hon lämnade in tillsammans med vännen Alexandra Östersjö som är pastor i Korskyrkan Frövi – valdes ut.

– Vi kände att vi måste prata om mäns våld mot kvinnor. Det är superviktigt. Det känns fint att det blev ett av de fyra ämnena och det känns nytänkande att de plockar upp ämnen och öppnar upp för våra tankar. 

image_pdfLadda ner som PDF
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting är reporter på Sändaren, frilansjournalist och författare till barnboken Bertils kvällsbön.

Läs mer

Domen kom; nu fortsätter kyrkans viktiga arbete

När en pastor döms för barnpornografibrott är det lätt att andas ut. Rättsstaten har gjort sitt, kapitlet är stängt. Men för de barn som finns i materialet är ingenting stängt. Och för kyrkan som rörelse återstår det viktigare arbetet.

Mellan hägg och syren – en tid för bön

Häggen blommar och syrenen doftar. Det är dags att stänga, så gott det går, och vända sinnet mot något större. Kyrkan världen över befinner sig i en av årets mest intensiva bönetider – och vi är inbjudna att vara med.

Robban Tjernberg: ”Kyrkan behöver hålla fast vid sitt centrum”

När samfundsgränserna blir allt mindre självklara tror Robban Tjernberg att kyrkans framtid ligger i större enhet, djupare generositet och ett tydligare fokus på det gemensamma centrumet: Jesus Kristus.

Varje generation gör upp med sina egna normer

Frikyrklighetens syn på alkohol har förändrats kraftigt. Men kanske säger diskussionen minst lika mycket om generationsmönster som om alkoholen i sig. Varje generation tycks behöva göra upp med sina egna normer – och låta andra göra detsamma.