När Amanda Lind fick beskriva det Sverige hon skulle vilja se efter flera mandatperioder med miljöpartistiskt styre började hon, föga överraskande, i klimatet.
Men hon stannade inte där.
Visionen handlade om ett samhälle som fasat ut fossila bränslen, byggt upp en cirkulär ekonomi och hittat sätt att leva gott utan att förstöra livsförutsättningarna för kommande generationer. Men också om en starkare skola, bättre villkor för utsatta grupper, ett starkt bistånd och ett Sverige som är en tydligare röst för fred och demokrati i världen.
– Mycket av den miljöpartistiska visionen bygger på att vi ska skapa en planet som är hållbar för både människa och miljö. Att vi ska hitta sätt att leva det goda livet utan att förstöra livsförutsättningarna för kommande generationer eller personer i andra länder, eller för den delen andra arter än människan.
Det blev också något av en röd tråd genom kvällen: Amanda Lind ville bredda bilden av sitt parti. När Niklas Piensoho frågade om den som röstar på Miljöpartiet verkligen kan vara säker på att få politik för hela samhället, inte bara klimatet, pekade hon bland annat på välfärd, skola, socialtjänst, äldreomsorg och sjukvård.
– Vi är ett parti som står för en stark välfärd, som står för en rättvis fördelningspolitik, som har en stark politik för alla politikområden som skolan och socialtjänsten, äldreomsorgen, sjukvården, barn- och ungdomspsykiatrin.
En annan skiljelinje kom när Piensoho frågade om Miljöpartiets tal om sänkt arbetstid och höjda bidrag riskerar att tona ned människans eget ansvar att bidra. Lind svarade att arbete och plikt är en självklar del också av den gröna samhällssynen.
– Man gör sin plikt, man ska absolut arbeta och vi vill skapa de bästa förutsättningarna för människor att kunna bidra och komma i arbete.
Samtidigt försvarade hon Miljöpartiets krav på arbetstidsförkortning. Det är 50 år sedan den senaste generella sänkningen, konstaterade hon, och en del av produktivitetsökningen bör kunna tas ut i kortare arbetstid och bättre villkor, inte minst för dem som arbetar i välfärden.
Klimatet måste upplevas som rättvist
Jenny Dobers tog upp den polarisering som finns kring klimatfrågan och frågade hur en kraftfull klimatpolitik kan genomföras utan att samtidigt öka motsättningarna.
För Amanda Lind var svaret rättvisa.
– Vi brukar säga: utan rättvisa, ingen omställning; utan omställning, ingen rättvisa. Klimatomställningen får inte vara någonting för dem som har mest pengar i plånboken eller mest tid, utan det måste vara något som hela samhället är med på och känner att man vinner på.
Niklas Piensoho tog samtidigt upp Miljöpartiets kanske mest klassiska konfliktområde: bilen. För människor på landsbygden är bilen ofta en nödvändighet och en del upplever, konstaterade han, att de blir ”skurken i den miljöpartistiska visionen”.
Lind avvisade bilden av att ett miljöpartistiskt regeringsinträde skulle innebära en chockhöjning av bränslepriset.
– Det är klart att vi inte kommer att chockhöja några priser med tio kronor när MP tillträder. Det är lite av en skräckpropaganda som cirkulerar där.
I stället talade hon om stöd till elbilar riktat till människor i lands- och glesbygd, med möjlighet till inkomstgränser för att stödet inte ska gå till höginkomsttagare.
– Självklart ska man kunna köra bil i Sverige. Det är många som är beroende av det och det ska vi värna.
På frågan om klimatet alltid kan sättas framför andra intressen blev svaret däremot nej. Amanda Lind pekade bland annat på konflikter mellan havsbaserad vindkraft och Försvarsmaktens intressen och på gruvnäringens betydelse ställd mot naturvärden och samernas intressen.
– Det är klart att vi inte i varje enskilt beslut eller i varje enskilt läge alltid kan sätta klimatet före alla andra målkonflikter eller intressen. Det kommer att vara sammanvägningar.
Samtalet om ett hårdare politiskt klimat fick också, likt alla andra kvällar i Vårgårda, en mer lekfull illustration när Lind utmanades att säga något positivt om Liberalernas Simona Mohamsson. Amanda Lind sade sig vara imponerad av Mohamssons mod att ta på sig partiledaruppdraget och pekade också på frågor där partierna står närmare varandra, som folkbildning, fri kultur och public service.
Svenska från dag ett
Migration och integration kom också upp under kvällen. På en videofråga om hur krav på den som kommer till Sverige kan förenas med möjligheten att faktiskt bli en del av samhället betonade Lind framför allt vägen in genom språk och arbete.
– Kommer det personer till Sverige som inte har språket, inte känner kulturen, så menar jag att samhället behöver göra det här extra för att säkra att det här går fort.
Miljöpartiet vill enligt Lind erbjuda svenska från första dagen, individanpassa SFI mer och i högre grad kombinera språkundervisningen med arbetsträning. Hon lyfte också civilsamhället som en viktig kraft i integrationen.
– Det är faktiskt samhällets skyldighet att se till att vi gör vad vi kan för att det ska gå fort och att vi ser till varje människas potential som kommer hit.
Vill tillbaka till en procent i bistånd
Ett annat område där Amanda Lind gav tydliga besked var biståndet. Efter en fråga från Equmeniakyrkans missionär Gunilla Eliasson svarade hon att Miljöpartiet vill återinföra enprocentsmålet.
– Vi vill tillbaka snarast till enprocentsmålet, alltså att vi ska lägga en procent av BNI på bistånd.
Hon var starkt kritisk till regeringens omläggning av biståndspolitiken och till att Sverige dragit sig tillbaka från några av världens mest utsatta områden.
– Någon måste vara på de riktigt svåra platserna också, det är viktigt att det finns någon där.
Biståndets syfte ska enligt Lind inte vara att gynna Sverige, även om svenska företag kan dra nytta av det. Fokus ska ligga på fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, klimat och mottagarländernas behov.
Hon berättade också om en resa med Diakonia till Israel och Palestina, där hon mötte israeliska och palestinska människorättsorganisationer och aktörer som arbetar för en tvåstatslösning. Där har hon fått höra både uppskattning för Sveriges tidigare engagemang och kritik mot att landet under senare år dragit sig tillbaka.
– Bistånd handlar inte bara om miljoner eller miljarder någonstans, utan det landar alltid ner i en verklighet där det har en betydelse. Det kanske vi skulle prata lite mer om i biståndsdebatten.
”Tron betyder väldigt mycket för mig”
Kyrkornas och civilsamhällets roll fick stort utrymme under den senare delen av samtalet. Lind beskrev civilsamhället som en tredje sektor som kan göra sådant varken det offentliga eller företagen kan.
– Det är det som gör att vi håller ihop som samhälle, det är det som skapar det här goda i livet för väldigt många och stärker både gemenskap och identitet.
På frågan om staten också ska vara beredd att finansiera delar av kyrkornas samhällsinsatser svarade hon ja. Hon lyfte bland annat samfundens möjlighet att nå människor som har lägre förtroende för myndigheter och berättade från sin egen korta tid som psykolog om människor som hellre sökte samtalsstöd hos en präst, pastor eller diakon än inom psykiatrin.
Hon kompletterade också sitt svar med ett konkret vallöfte: Miljöpartiet går till val på en ”civilsamhällesmiljard”, där mer stöd till trossamfunden och folkbildningen ska ingå.
När Jenny Dobers frågade om Linds egen kristna tro blev svaret mer personligt. Prästdottern Amanda Lind berättade att tron funnits med sedan barndomen men att hon inte alltid talat offentligt om den.
– Min tro har känts väldigt privat och jag har inte alltid känt mig bekväm med att prata om den. Det är nog i grunden för att det betyder väldigt mycket för mig. Jag minns också hur det här väcktes väldigt tidigt, den här vissheten av Gud, och det har funnits med mig väldigt starkt.
Hon försvarade samtidigt statligt stöd till trossamfund och beskrev levande religiösa gemenskaper som viktiga för människor, men betonade också behovet av demokrativillkor som hindrar skattemedel från att gå till våldsbejakande, extremistiska och antidemokratiska verksamheter.
När samtalet gick vidare till ökande antisemitism, hat mot muslimer, hbtqi-personer och andra minoriteter efterlyste Amanda Lind både bättre hatbrottsarbete hos polisen och ett starkare civilsamhälle och folkbildning. Hon betonade även politikers eget ansvar för samhällsklimatet.
– Det ligger mycket i allas vårt ansvar och inte minst vi som uppbär makt och förtroende.
Mot slutet av kvällen återkom samtalet till den större samhällsvisionen. På frågan om hur politiken kan ge unga framtidstro talade Lind om fungerande elevhälsa och psykiatri, minskad ungdomsarbetslöshet och fungerande skyddsnät – men också om behovet av att flytta fokus från individen till det gemensamma.
– I dag har vi ett samhälle som under ganska många år i väldigt hög grad premierat individens framgång och kanske lite mindre betonat det vi gör tillsammans, det här vi:et, det gemensamma. Jag vill lägga mer kraft på det.
När utfrågningen gick mot sitt slut fick Amanda Lind, liksom de övriga partiledarna som gästar Vårgårda Möte, två skiftnycklar – en hänvisning till Vårgårdasonen och skiftnyckelns uppfinnare Johan Petter Johansson: En för ”de små problemen i livet och en för de stora”, som det förklarades från scenen.
– Ta er röst och använd den och fortsätt göra allt det fantastiska ni gör för Sverige, sa Amanda Lind i en sista uppmaning till publiken innan hon klev ner från estraden.
FAKTA: Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar
Vårgårda Möte arrangeras den 11–26 augusti i Tångahallen i Vårgårda. Partiledarutfrågningarna är en del av mötet, som också innehåller gudstjänster, konserter, ungdomsmöten och andra arrangemang.
Lång tradition: Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar har arrangerats inför varje riksdagsval sedan 1968. Initiativtagare var evangelisten John Hedlund inom dåvarande Svenska Missionsförbundet. Sedan 2014 hålls utfrågningarna i Vårgårda och 2026 är fjärde valrörelsen i rad som samtliga riksdagspartiers ledare kommer dit.
Utfrågare 2026: Niklas Piensoho och Jenny Dobers. Piensoho är biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Dobers är pastor i Equmeniakyrkan och fördjupar sig för tillfället i samhällsteologi. Utfrågningarna ska röra sig mellan politik och person och ha kyrkans perspektiv på människovärde, samhälle och ansvar som utgångspunkt.
Partiledarutfrågningarna:
- 12 augusti 18.30: Simona Mohamsson (L)
- 13 augusti 18.30: Ebba Busch (KD)
- 14 augusti 18.30: Elisabeth Thand Ringqvist (C)
- 18 augusti 18.30: Nooshi Dadgostar (V)
- 20 augusti 18.30: Amanda Lind (MP)
- 21 augusti 18.30: Magdalena Andersson (S)
- 25 augusti 18.30: Ulf Kristersson (M)
- 26 augusti 18.30: Jimmie Åkesson (SD)
