Det är bara några minuter till lunch, men efter någon timmes letande efter någon med titeln “ungdomsledare” står det plötsligt en livs levande framför mig. Dessutom ställer han upp på intervju. Han heter Malte Rigmark och jobbar i Lövstadskyrkan i Tranås.
– Jag började i augusti och nu börjar det ju bli roligt på riktigt när jag landat lite och börjat koppla vem som är släkt med vem, säger han.
Tjänsten är genom ungdomsledaråret på SVF, Södra Vätterbygdens Folkhögskola, där Malte tidigare läst bibellinjen. Men både studie- och tjänsteort var egentligen planerad till någon helt annan plats.
– Ja, jag är ju uppvuxen strax utanför Vetlanda och var länge fixerad vid att jag skulle väldigt långt bort. Nu blev det Småland ändå, men nu rör jag mig i alla fall på gränsen till Östergötland, säger han och skrattar.
Nu har Malte Rigmark i alla fall tagit sig till Stockholm. Det är första gången på Vinterkonferens för hans del och han stortrivs.
– Alltså, det är otroligt kul att vara här. Det är så värdefullt att träffa massa människor och jag fylls på med så mycket energi som jag nog kan leva på väldigt länge.
Det kryllar inte av ungdomsledare på Vinterkonferensen, Malte tror att man kan räkna dem på sina båda händer, men att få träffa dem, människor i sin egen ålder i samma situation, betyder mycket.
– Många ungdomsledare i småstäder och på småorter upplever nog att det är brist på folk i sin egen ålder. Det kan bli väldigt ensamt i 20-årsåldern. Därför betyder det väldigt mycket att få prata av sig lite och dela det som är roligt och kanske det som kan vara lite jobbigare.
Bland det bästa han lyssnat på hittills under konferensen är föreläsningen med Johanna Buller och Patric Forsling. De talade på temat ”Tillsammans bygger vi församling”.
– Vi fick höra om erfarenheter och motgångar från olika församlingar, olika saker församlingar testat och hur saker började förändras. Väldigt spännande att höra om hur Gud jobbar på olika platser.
Fick du med dig inspiration?
– Ja, verkligen. Det satte igång många tankeprocesser – vad behöver vi ändra i min församling för att människor ska fortsätta växa i tro? Jag blev taggad på tanken att allt kanske inte behöver vara som det alltid varit. Man kan prova att rucka på lite grejer och så kan Gud jobba i det.
Malte är uppvuxen i Vetlanda Missionskyrka och har också varit engagerad i en landsbygdsförsamling utanför orten. I jämförelse med de församlingarna är Lövstadskyrkan mycket stor med sina nära 400 medlemmar. Förutom storleken visade det sig också att verksamheterna skiljer sig åt.
– Jag är uppvuxen med att scout är en så otroligt central del i barn- och ungdomsverksamheten, och det finns inte i Lövstadskyrkan. Det var lite “oj, kan man alltså vara en Equmeniaförsamling utan scout!?” Men det kan man apparently! säger Malte och skrattar.
Ja, tänk att Gud kan verka utan scout!
–Haha, exakt! Det går tydligen!
